Tänk om.

Jag känner hur det börjar lukta mat. Mamma står nog och lagar samma skit igen. Står på samma ställe, iklädd i det fula förklädet pappa hatar.

- Vem försöker du lura?

Brukar han säga till henne varpå hon brukar flina bort det. Hon blir sårad. Bredvid mig i sovrummet sitter brorsan och lyssnar på Back Street Boys genom sin Walkman som han snott av sin polare Love. Han har alltid hatat det namnet.

-LOVE!? Fan tror han att han är? Så jävla ball du är då. LOOOOOVE! Är du för jävla fin för att bjuda på mat när din perfekta familj ska äta eller?

Sa brorsan efter jag frågade honom vart han fått tag på en Walkman.

Sovrummet, om man nu kan kalla det för det, består av en våningssäng, en plädmatta vi fått från migration och en sketen TV som inte funkar. Väggen är prydd med en kalender innehållandes alla karaktärer från Baywatch och på fönsterbrädan mitt emot sängen står två gröna plastblommor. Jag stirrar på kalendern och börjar nynna till introlåten samtidigt som jag får lite stånd. Jag hör hur pappa börjar fnysa. Ångesten börjar stiga. Jag vet vad som kommer hända nu. Brorsan slänger en kall blick mot dörren och höjer volymen.

Stora dova steg marscherar mot köket. Det börjar direkt. Inget intro, ingen mjukstart. LETS GET READY TO RUMBLE! Tänker jag för mig själv och börjar fnittra lite. Det kommer jag få ångra. Mörkt och ljust mummel virvlar ihop sig med de största hitsen i brorsans lurar. Jag försöker låtsas som ingenting, det har ju hänt så många gånger förut. Jag vet precis hur det kommer att sluta. Jag går bort till kalendern och börjar kolla datum och vem som har namnsdag. Adela och Heidi. Vem fan heter Heidi? Tänker jag för mig själv.

I samma stund hör jag mamma gallskrika samtidigt som hon slänger sig in i rummet. Hon är helt röd i ansiktet och har fortfarande små bitar av lök kvar på händerna. Hon försöker hålla emot dörren så att pappa inte kan komma in. Hon ropar desperat på hjälp men ingen av oss reagerar. Pappa lägger hela sin vikt på dörren och knuffar undan och ner henne. Hela hon skakar medan hon kravlar sig mot brorsan. Brorsan drar undan benen medan Jag försöker spela cool och suckar.

-Mamma, lägg av nu. Kan inte ni ba...

Försöker jag säga innan jag avbryts av att pappa smäller mamma rakt över ansiktet. Han ger henne ytterligare ett slag, fast över bröstet samtidigt som han frenetiskt greppar efter hennes förkläde. Mamma lyckas sparka undan hans armar och försöker ringla in sig under sängen. Pappa rycker tag i hennes hår och sparkar henne över benen.

-Sluta din jävla galning, sluta vara så jävla dramatisk! Varför kan du inte bara vara normal!?

Skriker pappa medan han sliter henne i håret. Jag möter pappas blick. Han tittar på mig och tittar på mamma och försöker påvisa hur konstig mamma är med en liten handgest. Brorsan håller sig för öronen medan han mimar till musiken. Det här är skitkonstigt tänker jag samtidigt som det börjar lukta bränt i sovrummet.

Mamma skriker och gråter. Snor och blod ligger som ett kletigt klister över hennes mun. Hon ber pappa att inte döda henne!

- Vem fan kommer döda dig din galna jävla kossa? Ser du inte vad du håller på med? Du har förstört mitt jävla liv.

Säger pappa med is i rösten och släpper hennes hår. Han står över henne och mumlar för sig själv samtidigt som han knäcker sina knogar och fingrar mot varandra. Svetten pärlar sig på hans panna. Mamma ligger och skakar och börjar sakta krypa undan. Pappa sätter stopp för flyktförsöket genom att trampa på hennes hand. Brorsan får nog och försöker lugnt lägga sig mellan pappa, mamma och plädmattan. Han ser helt tom ut. Pappa försöker knuffa undan honom men brorsan lyckas åla sig undan och fortsätter att placera sig mellan dom. Pappa ger honom en vass örfil medan mamma greppar tag i brorsan och försöker använda honom som en sköld. Pappa tar tag i hennes fingrar, vrider och knäcker. Mamma skriker för full kraft i ren skräck och smärta. Jag börjar få panik. Pappa tar ett stryptag på brorsan och kastar honom rakt in i våningssängen. I samma veva sparkar han bokstavligt talat ut mamma och smäller igen dörren. Back street back ALRIGHT! hörs genom hörlurarna. Jag tittar på brorsan och på hans röda hals.

-Du har ju fan pissat ner dig ditt CP!

Säger brorsan och kliar sig om halsen. Jag tittar ner på mina blöta byxor och tänker om Loves föräldrar också gör såhär.

Författare:

Publicerat

Dela: