TEATERFABRIKÖREN

TEATERFABRIKÖREN

En sen eftermiddag i juni på väg hem från en hel dag på stranden- värmen hade varit
olidlig,stegen kändes blytunga under min vandring hemåt men mina tankar på Donna
fick mej att öka takten.

Donna som är min bästa vän viste jag väntade tåligt på att jag skulle koma hem
hon är en chäfertik på åtta år och som alldrig viker från min sida,väl hemkommen
ett hjärtligt mottagande som alltid-efter alla sedvanliga hällsningar var det dags
att ta en tur till rastplatsen,tiden hade sprungit i väg klockan närmade sig tio på kvällen väl hemma igen började jag slötitta på tv Donna halvsåv vid min sida även hon
uppkrupen i soffan,jag måste ha sommnat till ordentligt vaknade av att Donna med ena
tassen påtalade att hon ville gå ut yrvaken som jag var såg jag alldrig på klockan
innan vi gick ut.

En tät dimma hade lagt sej över staden sikten var nästan noll,men med Donna och
hennes fantastiska luktsinne var det bara att följa med när hon gick sitt innvalda
spår hennes väg går genom dom trånga gränderna i stan.

Plötsligt blev det tvärstopp hon visade att något eller någon fans i närheten
det hördes ett svagt ljud,som om någon försökte att gömma sej inne i porten som vi
stod framför-Jag sa kom nu Donna det fins inget här ,tveksamt följde hon min uppmaning hon stannade till då och då vände sej om och lyssnade -Jag ville bara hem för att såva.

Dimman låg fortfarande tät över stan tystnaden bröts av ett igenomträngande
hesafredrikljud,det var den polonia på väg in i hamnen-åter igen hörde vi ljud i vår närhet vår nyfickenhet blev nu påtaglig beslöt att följa efter för att se vem det
var gick in i portgången ett öronbedövande ljud hördes personen försvann snabt
över gårdsplanen oljudet var en soptunna av den gamla sorten i plåt därav det
kraftiga ljudet,bestämde snabt att följa efter för att avslöja vem det kunde vara
hade mina aningar om vem det kunde vara-var det min chef vid teatern ? var han på
väg hem efter att ha varit ute och festat och inte ville bli sedd, eller var det
en nattvandrare som irrade runt.något svar på detta fick jag alldrig Men på jobbet
dagen efter kom TEATERFABRIKÖREN inte förren klockan tio på förmidagen,jag möttes av
en frånstötande blick-tystnaden var total under hela dagen 'jag har mina aningar'

Skriven av: PH magnusson