Tro och kämpa

Det hände i mitten av våren.
Våren i vår stad var ovanligt varm och vacker. Staden hade vaknat efter vintern och luften hade fyllts av lukten från havet och blomstrande akacior. Hon satt på en parkbänk i den gamla stadsparken och stora bittra tårar rann nerför hennes kinder. Hon tyckte att odet var orättvist mot henne.
Bara för två veckor sedan sade hennes barn att hon skulle bli farmor och hon var den lyckligaste personen i världen. Hon fantiserade om en underbar framtid, hon gjorde upp nya planer och hittade även på ett speciellt namn för sitt barnbarn. Det var så viktigt för henne. Det var många nya och fantastiska känslor!!!
Hon hade även glömt en undersökning, som hon hade varit på för en månad sedan. Hon gick till läkaren utan rädsla. Hon tänkte inte heller på att något kunde bli dåligt nu. Hon såg lycklig ut. Men läkaren såg inte så glad ut. Han hade känt henne i många år och det var svårt för honom att säga denna dåliga nyhet till henne. De var unga, när han köpte glass och blommor till henne, och nu han måste säga det.
”Tyvärr, det är cancer. Jag vet att du är jättestark”, började han säga, men hon lyssnade inte mer.
Hennes värld rasade samman av de hemska orden. Det betydde att hon inte skulle få träffa sitt barnbarn, inte få kalla honom för ett speciellt namn. Det var en katastrof, som hon inte förväntat sig.
Staden hade vaknat, men hon måste gå bort ….Måste?! Varför ”måste”?! Hon kunde inte nu!!!
Läkaren hade rätt, när han sa att hon var en stark person. Hon visste alltid vad hon ville. Nu ville hon leva!!!
Tiden gick. På nytt kom våren till vår stad och luften var fylld av lukten från havet och blomstrande akacior. Två lyckliga personer promenerade i den gamla stadsparken en kvinna och en liten pojke. De såg så lyckliga ut, eftersom hon var stark och kämpade för sin lycka, hon ville se sitt barnbarn och han älskade henne. Tro och kämpa!

Författare:

Publicerat

Dela: