Utan titel [Id:300]

VAD FINNS DET BORTANFÖR HIMLEN?

Novell av Ulf Engström

- Vad finns bortanför himlen? frågade en tioårig pojke när hans föräldrar kom in i sovrummet för att krama honom god natt.
- Det vet jag inte, svarade fadern.
- Jag vet inte, men jag tror att det är himmel där också - åtminstone är Gud där också, sade modern.

Eftersom himlen finns bortanför jorden, så borde det kanske finnas någon-ting bortanför himlen också. Pojken hade svårt att släppa tanken på att det kanske fanns någonting där bortanför. Han låg sömnlös i familjens lägenhet i övervåningen på de tre fröknarna Stenmarks stora bondgård i Töre. Det var på 1950-talet i en Norrbotten-skommun tre mil öster om Luleå.

Slutligen fick han ont i huvudet och beslöt sig för att fråga sin morfar och mormor när de skulle komma upp från Boliden nästa vecka. De hade sett världen och kände till mycket om Gud och himlen. Mormor hade i sin ungdom varit barnsköterska i Kiruna och plockat sockerbetor i Småland. Varje vecka skurade hon Frälsningsarmens, Missionsförbundets och Folkets Hus i Boliden.

Morfar hade varit rallare och byggt både Ofotenbanan och Bohus-banan i början på 1900-talet. Bolidens arbetare behandlade honom som en betydelsefull person. Han var ju en riktig rallare. Särskilt de arbetare som på 1930-talet hade varit rallare och byggt Inlands-banan hälsade högtidligt på honom. Morfar hade ju till och med bjudit Oskar den andre på snus. Och Gustav den femte hade under sin Eriksgata stannat sin bil utanför morfars hus i Boliden, klivit ur och hälsat på honom. Men inte han som kom efter. Han hade bara kört förbi fast morfar satt på en stol utanför sitt hus och väntade på honom.

Morfar var en betydelsefull person som visste mycket och hade träffat folk som hade varit på många ställen på jorden. Han hade själv lärt sig skriva och läsa med rallar-nas hjälp. De två häftena med dikter som han skrev innehåller både konstiga kärleksdikter och sånger som arbetarna sjöng då när arbetarna bildade sina föreningar. Dom som dom hade möten i på Folkets Hus. I dom häftena är det svårt att skilja mellan det som han skrev själv och det som andra sjöng och som han skrev av. Men skriva kunde han. Självaste generaldirektör Granholm vid SJ hade känt igen sin skrivkun-nige arbetare från rallartiden. Granholm hade sett till att morfar blev sta-tions-skri-vare på små-statio-ner-na efter Skellefte-åbanan. Då, sedan han hade fått benet avklippt under en järnvägsvagn.


Dagen därpå sprang den tioårige pojken genom ett midjehögt gräs. Hans fyra år yngre bror kom efter.
- Vänta, vi springer bort och tittar på korna, skrek brodern.

Snabbt förvandlades den raka väg de gjorde genom gräset till två när de var för sig började springa bort mot sommarladugården. Plötsligt stannade brodern.
- Usch, kobajs. Färskt.

Tioåringen kom fram.
- Nej, det är en röksvamp. Den ser ut precis som en stor hög kobajs. Trampa på den.
- Nej.
- Titta här. Han trampade på den bruna högen som gav ifrån sig ett rökmoln. Nej, nu springer vi till korna.

Nora Stenmark kom just ut den låga, timrade ladugården med mjölk-hinken.
- Tant Nora vad finns det bortanför himlen, frågade tioåringen.
- Det finns bara himmel. Det är där Gud bor.
- Det vet jag väl. Men finns det ingenting bortanför himlen?
- Nej, inte vad jag vet.
- Men på symötet i går kväll var ju prosten hos er. Pratade han inte då om himlen och Gud.
- Jo, men inte om att det skulle finnas någonting annat än Gud och änglarna i himlen. Ja, också Jesus och den helige ande.

Pojkarna gick nedstämda runt ladugården och tittade på flugorna på väggen ovanför gödselhögen. Så vände dom sig om och tittade på dom två lastbåtarna som låg i Törehamn på andra sidan Törefjärden.
- Dom där kan inte köra bortanför himlen, inte heller till himlen, konstaterade tioåringen.
- Nej, dom går till andra ställen på jorden. Jorden är rund har mamma sagt.
- Ja, den är rund. Så himlen är också rund på insidan. Men vad finns det på himlens utsida?
- Världen fungerar ju i alla fall, fast vi inte vet vad som finns bortanför himlen. Gud finns ju i himlen och ser till människorna. Det sade ju prästen i söndags-skolan.
- Vilken av dom? I kyrkan eller i den andra? - Bröderna besökte som så många andra av byns barn både statskyrkans och frikyrkans söndags-skola.
- Jag kommer inte ihåg.... . Men Nisse och Olle Sjöbergs pappa, han som kör bogserbåten, vet inte han någonting om det där?

De såg ännu en gång mot Törehamn. På andra sidan det blå vattnet i viken nedanför dem. Nisses och Olles pappas bogserbåten var inne nu. Ännu längre bort låg Törefors där båtarna lastade bräder från sågverket. Utanför där låg Gräsön. Och ännu längre bort låg Skellefteå och Boliden Och ovanför dem. Det var inte ett enda moln på himlen över Töre. Den var ljusblå. Det var där Gud och änglarna bodde

De gick nedför backen till en grop med cementväggar. Där sade man att det hade det stått en kanon under kriget. Den skulle militären ha skjutit på ryssen eller tysken med om de hade kommit. Det fanns många andra ställen som det fanns platser för kanoner på hela vägen in till Törehamn, så det skulle bli svårt att komma in hit. De hade sett i seriemagasin hur kriget hade gått till.

- Hur var det nu med bogserbåten? Kör han till himlen?
- Nej. Han kör bara en bit ut. Förbi Gräsön där Klas Sjöbergs pappa har en sommarstuga.
- Ja, dit vi har fått följa med.
- Men vi har aldrig varit till ön där dom har får.
- Nej. Men dit har Klas varit. Han kan simma. Det var tur. Det var en bagge som jagade ned han i vattnet. Då simmade han ifrån den.
- Det var ju tur. Men varför kan vi inte få veta om det finns någon-ting bortanför himlen? Men nu går vi upp till Georg.


Pojkarna gick fram till en stenmur och klev upp på den. Den gick mellan Stenmarks och Georgs marker. Ibland måste de hoppa mellan stenarna. Till slut kom de förbi Georgs ladugård och såg hans vita hus. De hoppade ned från stenmuren och gick in till Georg.
- Vem ska bygga ett hus på Stenmarkssidan, Georg?
- Tja, det är en släkting till fröknarna Stenmark. Det blir ett fint hus. De blir grannar med Oppigårds-Algot, klockaren.
- Men det får inte plats någon ladugård på den lilla tomten. Det är ju nästan bara den gropen som dom gräver som ska vara på den tomten.
- Jo, dom ska inte ha någon lagård på den tomten. Dom ska jobba med annat.

- Ska dom jobba i cykelaffären. Dom håller ju på och bygger där nere?
- Jag vet inte. Men dom ska bygga ut cykelaffären för att börja med radioapparater också. Så ska det bli en asfalterad plats där buss-arna ska stanna.
- Men hur går det när Alfred Sjöberg ska slå sitt gräs? Vi har fått åka med hans häst när han har hämtat gräs från sina hässjor.
- Det är inte på hans marker som det ska asfalteras. Det är litet längre ned. Och även om så vore, så har Alfred fullt upp med sin snick-arbod. Så han kommer nog att fortsätta att finns där när ni vill ha saft.

Farbror Alfred hade Töres finaste snickarbod. Många olika hyv-lar och stäm-järn var placerade i noggrann ordning där inne. Med dem kunde han tillverka allt som man kunde göra med trä. Men glasen som han servera-de saften i behandlades inte med samma ordning som det var i snickar-bo-den. Alfred såg dåligt och hade svårt att se vilka glas som var diskade och vilka som redan var använda. Men saften var så god att det var svårt att tacka nej. Och blev han på riktigt bra humör så kunde man få se på hans sabel från hans militärtid. Men han var mycket noga med att man inte skulle få dra ut den ur baljan. Den var fortfarande vass. Därför kunde man skära sig på den.
- Synd bara att han ser så dåligt att han inte ser när han inte har diskat sina glas. Men förresten Georg, vet du vad som finns bortanför himlen.
- Nej, det vet jag då rakt inte. Och det tror jag inte heller att jag behöver veta det. Jag bor här och är nöjd med det. Ovanför mig har jag en himmel som är mycket fin idag. Där finns Gud. Dit ska jag när han hämtar hem mig. Det blir om doktor Josefsson inte kan hjälpa mig längre. Om han är hemma. Om han inte då kör Midnattssolsrallyt. Men det är klart. När han kör av vägen - som i Josefssonskurvan på vägen mot Luleå - så kommer han hem tidigare. Men hur som helst så kommer jag en dag hem till himlen. Då kommer Eriksson att köra mig till grav. Mer tycker jag inte att jag behöver fundera på det.

- Eriksson körde Klas Sjöbergs morfar när han hade dött. Han kom till himlen. Kanske fick han då veta vad det finns bortanför himlen.
- Ja, men först när han kom till himlen. Och då fick han veta OM det finns någonting bortanför. Inte VAD det finns bortanför den. Men fråga Klas eller hans pappa vad dom tror.
- Kom, sade tioåringen till sin bror.


Pojkarna sprang nedför backen för att fråga Klas. De sprang förbi plankhögen som skulle bli ett hus. Gropen som skulle bli källare grävdes för hand. Men de hade hjälp av en sådan där trebent kran som de lyftade stenar med från gropen. De såg klockaren, Oppigård-Algot, sitta och läsa tidningen vid fönstret i sin lägenhet i ena hörnet av Oppigården, det gröna huset. De glömde för ett ögonblick bort att de var på väg till Klas hus. Istället gick de uppför bron till det gröna huset. De gick in i den vänstra dörren, in till Magnus. Den högra ledde in till klockaren.

Magnus satt på soffan vid bordet och läste Seriemagasinet.
- Är det senaste?
- Nej, det är en gammal.
- Får vi se på amerikakofferten.

De tog trappen upp till andra våningen. Magnus öppnade dörren till den stora garderoben där kofferten stod.
- Hade din pappa med sig den här både till amerika och hem? Hur kom han dit? Var det inte dyrt?
- Nej, han arbetade som eldare på en båt för att komma dit.
- Var han inte med i krig, som i Seriemagasinet?
- Nej, det var före kriget. Han kom hem och gifte sig med mamma. Det är ju så mycket att göra här hemma. Nu går vi ut och leker kurragömma. Vi hämtar Klas också.

Pojkarna fann inte Klas. Men Klas mamma fanns i bageriet nere i källaren.
- Är Klas hemma. Vi ska leka kurragömma på Oppigården. Har du bakat.
- Han kommer snart. Han har cyklat till konditoriet med wienerbröd som jag har bakat. Gå ut ni och börja, så säger jag åt honom så snart han kommer hem.


Klas kommit hem just som de gick upp till Magnus ladugård. Tioåringen började räkna.
- Dunk mig. Varför har du inte gömt dig, Karl? Den lille brodern ville inte leka kurragömma.
- Jag vill inte gömma mig, jag vill se på.
Medan de pratade kom Klas springande.
- Dunk mig.
Efter en lång väntan hade tioåringen inte hittat Magnus. Han hade letat över allt utom på utedasset.
- Vi ska se efter om Magnus har gömt sig på dasset.


Algot dök upp vid pojkarna och gick mot dasset som var byggt i änden på ladugården.
- Varför har Magnus dasset i ladugården?
- Då kan dom få mera gödsel än bara den som kommer från korna.

Medan pojkarna stod och pratade hörde de Magnus röst skrika 'dunk mig'. När dom vände sig om såg dom en lycklig Magnus komma fram mot dem.
- Jag var på utedasset ...
Stanken från Magnus gjorde att de visste vilken väg som han hade tagit ut ifrån dasset.
- ...när Algot kom smet jag ut genom luckan. Men det var inte lika hårt som på vintern. Utan jag halkade.
- Visa hur du halkade, sade tioåringen.

Fem minuter senare kunde alla konstatera att deras mammor inte skulle bli glada. Därför kunde de lika gärna vänta med att gå hem direkt. Tioåringen kom därför på att ställa sin fråga till Klas.
- För-resten, Klas. Vi har pratat om det kan finnas någonting bortan-för himlen. Det borde din morfar veta. Har du pratat någonting med honom sedan han kom till himlen?
- Nej. Men jag har hört att man ska kunna göra det om man tar två tända ljus och ställer dom framför en spegel. Kanske kan vi göra det. Men nu går vi in i Magnus ladugård och tittar på rummet med gamla saker för hästar. Vi tar rätt på om det finns någonting bortanför himlen senare. Det gör vi senare. Nu leker vi.


Veckan gick och morfar och mormor kom på besök.
- Morfar, finns det någonting bortanför himlen?
- Det är en bra fråga. Den ställde jag mig också när jag växte upp. Men jag frågade också om det verkligen fanns en himmel och en Gud.
Tioåringen ryckte förskräckt till.
- Hu. Gud och himlen finns väl.
- Om du hade fått se hur samhället såg ut när jag växte upp hade du kanske också frågat det.

- Men visst finns Gud?
- Ja, visst finns han. Din mormor säger det, så det stämmer nog.
- Jamen, vad tror du.
- Jag tror att Gud finns och hjälper människorna. Den vettigaste präst som jag har mött sade att det är upp till människorna att bygga upp jorden. Men Gud hjälper nog till i bakgrunden och håller ett vakande öga över det hela.
- Men vad finns det bortanför himlen. Vad har Gud för himmel och gud?

- Du ska fortsätta att ställa sådana frågor. Men ställ också frågor om det som finns här på jorden. Här i Töre har männi-skor skapat ett samhälle som är bättre än när jag var ung. Men det är inget färdigt samhälle.
- Ja, jag har sett dom fattiga som bor i ett gult hus inne i skogen.
Men ändå säger gamla gubbar i Töre att det blev bättre när dom tog över kommunen. Så att disponenter inte längre styrde allting.
- Disponenterna kanske bara har flyttat längre bort. Men ändå finns dom och styr längre bort ifrån.
- Som om en gud styr en annan gud som styr jorden. Kanske det finns en annan Gud bortanför himlen.
- Nja, kanske. Det vet vi ingenting om. Det är därför som det är bra att ställa frågor. Frågor som man sedan kan ställa om jorden också. Som när jag själv lärde mig att läsa och skriva på Ofotenbanan. Därifrån kommer jag ihåg att jag skrev i en anteckningsbok att
'I massans oför-stånd vi funnit Den ovän mest vårt hat är värd. Kring
folkets hjärnor nåt man spunnit. Som slitas bort av kunskapssvärd.'
- Vad betyder det?
- Att du också kan lära dig saker genom att ställa frågor.
- Som min frågan om vad som finns bortom himlen?
- Nja. Nu kanske frågorna inte får något svar när frågorna handlar om himlen. Men du kan inte undgå att senare i livet behöva ställa frågor om jorden. Det är du född till att gå på jorden.

- En som går på jorden i Töre är Vandrar-Agust.
- Ja, din pappa berättade om ett besök som Josefsson gjorde hos honom.
- Han har ett jordgolv i sin lilla stuga. Och vedkamin. Smutsiga och gamla kläder. Han är fattig. Fast han är så gammal går han en mil om dagen.
- Distriktsläkaren Josefsson blev så förskräckt. Han trodde att det var en efterbliven luffare som han hade att göra med. Därför tänkte han försöka få honom intagen på ålderdoms-hemmet. Han tog med sig kommunalkamrern som skrattade och tyckte att Josefs-son behövde en läxa.
- Vandrar-Agust har berättat det för mig.
- Josefsson sa att lagen sade att huset måste rivas och att Vandrar-Agust enligt den var tvungen att flytta in på ålderdomshemmet.
- Då tog Vandrar-Agust fram sin gamla, slitna lagbok och bad Josefs-son slå upp dom lagar som sade det. Sedan slog han själv upp lagarna som visade att Josefsson hade fel. Javisst, det har jag hört.

- När dom kom utanför huset berättade kommunalkamrern för Josefsson att han just hade talat med en före detta kommunalord-föranden i Töre. Han var en av dom som byggde upp arbetarrörelsen i Töre och lade grunden till det moderna Töre. Och minskade disponentens makt.

- Men, morfar. Vandrar-Agust kommer snart till himlen. Har han någon nytta av att då kunna ställa frågor som han lärde sig att ställa på jorden?

- Javisst. Han kanske kan behöva försvara himlen mot någonting som kanske finns bortanför himlen. Han kan ställa rätta frågor till provinsialläkare och disponenter. Det har han lärt sig på jorden i Töre. I himlen kan han behöva fråga vad det finns bortom himlen, för att kunna veta vad han ska försvara den emot för någonting. Så det är bra att fråga, vad finns det bortanför himlen.
- SLUT -

Skriven av: Ulf Engström