Utförsäkrad, Del1

I Mars månad år 2018 blev jag utförsäkrad från Jobb och utvecklingsgarantin och stod helt plötsligt helt utan inkomst!

Efter flera år av ströjobb med stundtals arbete och arbetslöshet så hamnade jag mellan stolarna i arbetsförmedlingens byråkrati vilket resulterade i att jag blev utslängd ur min ersättningsgaranti.

Arbetsförmedlingen ansåg att jag inte följt deras normer med att vara till arbetsmarknadens förfogande vilket jag såklart inte höll med om men jag hade inget att säga till om, de hänvisade till att jag skulle söka bistånd hos socialen vilket på sin höjd hade hjälpt mig en månad tills att jag skulle bli tvingad att sälja av min egendom.

Det blir svårt att beskriva den paniken och extrema ångesten jag hade denna period, jag stod helt blank och skulle nu tigga pengar hos socialen för att överleva!

Jag berättade om min situation till mitt ex som gav mig iden att istället börja läsa en utbildning som är CSN berättigad, jag nappade direkt på det och började söka på nätet efter mina möjligheter!

Nu handlade det inte om vad jag önskar att bli när jag blir stor utan som alltid i mitt liv har det handlat om vad som är genomförbart i syfte att överleva.

Mitt ex jobbar inom vården och gav mig tipset att jag skulle börja läsa inom detta område pga att det kryllar av jobb, min skalle snurrade runt med tankar, skulle jag som aldrig någonsin haft ett socialt yrke börja ta hand om andra människor?! jag blev livrädd av tanken att totalt lära mig ett nytt yrke som var så långt ifrån mitt yrke inom industriell tillverkning.

Det fanns inte utrymme till att vara bortskämd utan jag var tvungen att komma igång NU! så jag sökte en distansutbildning till undersköterska som var CSN berättigad och jag kom in! rätt som det var så kom mitt första studiebidrag och jag kunde betala mina räkningar.

Allt frid o fröjd? nej i helvete heller! nu kom nästa panik, utvecklingskris! Jag hade inte läst i skolan på herrans många år och helt plötsligt skulle jag läsa psykologi och göra uppgifter som jag inte fattade ens efter att läst frågorna ett 20tal gånger om! min hjärna har alltid varit trög när det gäller inläsning av teori men nu var det all time high på kortslutning i hjärnan!

CSN har hårda krav på att den studerande skall klara ett visst antal poäng under en viss tid och den stressen gav mig rakt av dödsångest, att läsa något jag varken fattade något av eller hade intresse av för att få in bidrag så att jag kan betala mina räkningar höll på att döda mig inifrån!

Mitt i detta så sökte jag sommarjobb inom vården och rätt som det var så ringde ett okänt nummer min mobil och jag svarade.... det var en personalchef från Aleris, Anna A som kontaktade mig angående jobb inom hemtjänsten! vi pratades vid och hon ville ha utdrag ur polisregistret och referenser från tidigare arbetsgivare för att jag skulle kunna komplettera min ansökan, dessutom skulle jag behöva göra delegering inom insulin och medicin, mina händer skakade av den enorma kontrasten inom yrkesroll som jag kastade in mig i!

Skulle jag nu ha ansvar för andra människors liv genom att sköta deras mediciner?! hur i helvete skulle jag klara den pressen!? jag var inte alls beredd på att jag skulle ha ett sådant enormt ansvar för mina vårdtagare.

Jag kontaktade min fd arbetschef som referens och förklarade mitt läge, han hade bara gott att säga om mig så det var grönt ljus, jag gjorde även utdrag ur polisregistret vilket också var grönt ljus, nu var det bara en muntlig intervju kvar med Anna B för att få jobbet, jag var så nervös! det var så mycket som stod på spel och jag hade egentligen noll koll på vad jag sökte mig in till, det var så enorm stor kontrast med tidigare arbetsroll att det inte går att beskriva känslomässigt med ord hur jag kände mig inombods.

Författare:

Publicerat

Dela: