Uttdrag ur historien om kaskadeiöknen

'Ofattbart!' viskade hovmästaren och betrakade det snövita ljusskenetpå bilden,'Var fick ni tag på detta?'
Den mörkhårige mannen som stod bakom projektorn steg fram 'dessa bilder kommer från den kalla plats jag besökte för ågra månder sedan', sade han och rättade till bilden så att det vita ljuset syndes ännu skarpare, hela rummet liksom badade i bilden, mannen var en kort sagt utmärkt fotograf.
De befann sig i restaurangens finrum, vilket var avsett endast för de allra mest berömda och fantastiska personerna som kom dit.
I folkhopen stod också en flicka som hette Remanie, hon var av tysk adelssläkt och bar därför en vacker sammetsgrön dress med vita spetsar som var så tunna att de knappt syndes.
Hon steg fram någon meter och hennes klänning blev svagt mossgrön i det skarpa ljuset.
'Ursäkta herrn?' sade hon och vände sig mot den mörkhårige, 'dessa bilder intresserar mig mycket och jag undrar om, om ni kunde, ja låna ut dem till mig i någon dag, så att jag fick studera dem närmare?'
Mannen lutade sig ned mot lådan med bilderna 'välj så många ni vill fröken,jag kan också plocka fram några från polarkretsen, en mycket intressant plats må jag säga.'
'Det råkar vara just de bilderna jag är intresserad av, om ni skulle vara så vänlig att skicka dem med en av tjänarna senare ikväll?'
Mannen nickade och sa att det skulle han göra, och om det utgorde någon större skillnad för fröken kunde hon också få med sig projektorn, om så önskades.
Hon tackade för erbjudandet, men för tillfället räckte bilderna bra.
När flickan kommit ut från rummet landade en svart korp på hennes axel, 'allt går en ligt pöanen remaes' sade hon slugt till korpen 'allt går precis som jag vill!'.

Skriven av: Mathilda Brådhe