VÅLDTÄKT?

VEM VAR HON?

Hon utestängde sin vuxna kropp och blev en liten flicka i ett hårt skal!
Det hon upplevde och kände existerade inte.
Hon var bara en liten flicka som satt i ett mörkt hörn och såg på.
Vissa stunder såg hon ljuset i mörkret, det var som om hon kände av verkligheten och såg hur ont det gjorde andra stunder var det kolsvart som om hon hade blivit drogad. Var alltihop ett test för att se vad hon skulle klara av i livet eller var det verkligen verklighet. Blev hon våldtagen av sin pojkvän
där- nu -just där?
Hon var stel av skräck, det gjorde ont i henne när han viskade de där äckliga små orden – när han trängde in i henne gång på gång.
Vad var det egentligen som hade hänt?
Hon låg ju och sov denna vackra unga kvinna som fortfarande var en tonåring i sin mognad. När han bara särade på hennes ben allt svartnade och hon låg där naken med ett monster i sig!

Var det då som deras förhållande dog ut? Tog slut?

Hon blev vittne till något hon inte borde ha sett, denna unga kvinna som dragit sig tillbaka och blivit ett barn i dess trygga värld.
Vittne till något hon aldrig önskat att se,något hon aldrig trodde var möjligt.
Länge höll hon tyst aldrig skulle någon få veta. Hon försökte förtränga det obehagliga det onda som just hade hänt.
Som hade hänt henne själv.
Nej inte henne utan den andre - den vuxna kvinna hon en gång varit.

Hans ord ekade i hennes mörka barnasinne
”du luktar fitta din lilla hora, nu ska jag spruta på dig, i ögona, i munnen på magen, jag ska knulla dig hårt så hårt att det gör ont du är en hora bara min hora”
Sedan skrattade han elakt in i hennes öra.
Hon ville bort därifrån men kände sig förlamad.
När han var färdig och låg bredvid henne sträckte han ut sig och log brett orden han sa skulle hon aldrig glömma:
”vad är det älskling var det inte skönt?”.
Hon hade fortfarande inte fattat vad som hänt hon ville bort, bara bort in i badrummet och tvätta bort all smutts, skrubba sig ren allt hon blivit utsatt för skulle bort.


Några månader senare fick höra att han hade gjort om samma sak på sin bästa tjejkompis, hon hade gått till polisen.
Men det hade denna unga kvinna aldrig gjort hon visste ju inte vad som hade hänt.
Hon kunde inte likna sig vid den andre flickan. Hon hade ju inge bevis.

När hon fick frågan
”gjorde han illa dig någon gång” brukade hon svara
”han gjorde saker mot mig man inte får göra mot en flicka”
men att säga att hon blivit våldtagen kunde hon ju inte. Vad hade hon för bevis?

Det enda hon hade var rädslan, rädslan mot killar och män, rädslan mot ett förhållande
och denna skam om vad hon blivit utsatt för. Det här skulle alltid finnas inom henne även om hon försökte förtränga det förflutna.

Idag 5 år senare är hon en ung kvinna som för första gången vågat skriva ner sin berättelse om hur det kändes att bli våldtagen av sin pojkvän.

Aldrig mer skulle hon bli hjärntvättad! Eller hamna i ett förhållande som detta!

Skriven av: Maria