Vampyrernas natt

Vampyrernas natt.
Skriven av Travina.


Ett nytt skolår var i gång. Harry, Ron och Hermione satt vid bordet i stora salen och tittade på sorteringen som precis tog slut. Då reste sig Dumbeldore upp.
- Välkomna kära elever välkomna till ett nytt skolår, på Hogwarts. Först inan vi börjar äta vill jag bara hälsa vår nya lärare i försvar mot svartkonster välkommen. Hennes namn är Hina. En kvinna i klädd en lila klädnad, med en mantel böljande efter sig, stegade in, hon vände sitt ansikte mot dem, det var lik blekt, hennes svarta hår böljande i lockar över ryggen och axlarna och ramade in det smala lilla ansiktet, hon såg inte ut att vara så gammal, hennes ögon var djupt blå. Harry såg bort mot lärar bordet och såg att både Mc Gonnagall och Snape tittade hatiskt mot henne, när Hina vände blicken dit såg det ut som om hennes ögon ändrade färg till kol svarta. Hon satte sig vid bordet, och tittade återigen ut över salen, hennes ögon var återigen djupt blå, och Harry trodde att han bara inbillat sig när han trodde att hennes ögon hade ändrat färg. Men det var annorlunda att Mc Gonnagall sett arg ut, hon brukar ju bara vara så snäll mot de andra lärarna, eller åtminstone trevlig, fast professor Trelawney var ett undantag, att Snape sett sur ut var ju inte ovanligt han ville ju alltid ha jobbet i försvar mot svartkonster. Nästa dag, vid lunch tid, efter lektionen i försvarar mot svartkonster.
- Häftig lektion! Utropade Ron.
- Hon vet verkligen vad hon pratar om, sade Hermione när de pratande promenerade mot stora salen.
- Hon är den bästa läraren vi haft, sade Harry och råkade gå in i Snape.
- Oj förlåt professorn! Snape vände sig långsamt om.
- Jaså Potter, och vad gjorde att du rusade rakt in i mig då?
- Vi pratade om den nya läraren i försvar mot svartkonster, svarade Ron.
- Jaså Hina, ja hon är en människa i en klass för sig själv, verkligen en klass för själv, sade han och gick muttrande iväg.
- Vad var det med han då? Viskade Ron.
- Ingen aning, men han verkar ogilla henne väldigt mycket, svarade Harry.

Några veckor senare, precis när en lektion i försvar mot svartkonster slutat höll professorn kvar Hermione. Hennes djupblå blick trängde in i hennes ögon, hennes ögonfransar var kol svarta med en kant kritvitt ytterst.
- Hermione, det är inget fel på att plugga mycket men det kan leda till saker som ingen vill skall hända. Du är klipsk du behöver inte plugga flera timmar om dan, du hinner ändå, du är flicka du borde ägna dig mer åt vad flickor och tjejer skulle kunna gilla. Hermione tycktes se sig skymta att hennes ögon höll på att ändras till lila, men sen vart de djupt blå.
- Hur var det med dig då professorn var du en typisk flicka, vart du nånsin kär.
- Kär? Sånt hade jag aldrig tid med. Det är därför jag vill varna dig för sånt, alla tjejer borde få känna kärlek och få känna sig älskad. Nu kommer Minerva bli ännu argare på mig nu men det står jag ut med. Hina kallade alltid sina arbetskamrater i förnamn, ingen hade nånsin hört henne säga deras efternamn som brukade användas här på Hogwarts. Gå iväg nu, sade hon bestämt och vände sig om med den mörk lila manteln fladdrande efter sig. Hermione gick ut från kontoret med en förbryllad blick.
- Vad sa hon? Frågade Ron som satt vid matbordet och proppade i sig mat.
- Inget som du behöver veta, snäste Hermione. Precis då kom Malfoy förbi.
- Jaså Granger du vart kvar hållen av den värdelösa läraren, vad har du gjort nu då, börjat irritera läraren genom att hela tiden vifta med handen i hennes ansikte.
- Äh ge upp Malfoy! Sade Harry.
- Dessutom är hon en fantastisk lärare.
- Inte enligt Snape, svarade Malfoy och gick därifrån skrattande.
- Konstigt, nog för att hans favorit lärare är Snape men varför skulle han dra in något som han sagt? Undrade Harry.
- Äh, strunt i det, han är bara en tönt, sade Ron och fnös. Nästa dag på deras första lektion den dagen förvandlingskonst i slutet av den meddelade Mc Gonnagall en sak:
- På allhelgona aftonen kommer en bal att ske här på slottet för alla årskurser, vi förväntar oss att alla hittar en partner att gå med. Hon tittade mot bakre delen av klassrummet där Harry, Ron och Hermione satt. Den andra lektionen var försvar mot svartkonst, alla satte sig i vid sina bänkar men i stället för att professorn svepte in med sin lila klädnad kom Snape in.
- God morgon klass, er lärare var inte i form i dag så jag kommer att ha er lektion, sade han och log ett blekt leende.
- Han är hemsk! Utropade Ron efter lektionen
- Ja det är han verkligen,. Instämde Harry. Ge oss en jätte lång läxa.
- Jo men han är ju trots allt lärare och det är ju inte förbjudet att ge elever läxa, sade Hermione men sen lade hon till. Men jag tycker inte att han är så mycket bättre än professor Hina, som Dracko verkar tycka. En hostning hördes bakom dem och de vände sig snabbt om där stod Snape! Helt klädd i svart och hans ögon var kol svarta och han stirrade på dem.
- Jaså, ni tycker att hon är bra, men ni vet inte vad hon gjort genom åren, sade han med iskall röst och log sedan. Stick nu så att ni inte kommer försent. De skyndade iväg längs korridorerna, uatn att säga ett ord de var fullt inne i sina egna tankar, hade han lett, det var inte det vanliga leendet, det iskall utan det hade varit vanligt, nästan mänskligt. De funderade över det i tystnad. En vecka senare balen närmade sig och Harry och Ron hade ingen att gå med, de hade försökt få reda på vem Hermione skulle gå med men hon var tyst, alldeles tyst.
- Vad skall vi ta oss till, stönade ron en kväll när de satt ensamma i sällskapsrummet.
- Ingen aning vi får lov att ta mod till oss och fråga. De pratade om två Ravenclaw tjejer som de inte lagt märke till förr, de umgicks ganska ofta med Choo, men de hade aldrig riktigt märkt att de hade varit där, men nu skulle de försöka fråga dem. Ron och Harry reste sig upp ur stolarna och vandrade ut ur sällskapsrummet och vidare upp genom korridorerna. Plötsligt stötte de på tjejerna, det var bara dom två, Salin och Mari.
- Hejsan, sade Ron och vart ill röd.
- Hej ron, svarade bägge tjejerna.
- Hej Harry, sade Salin och log mot Harry, som vart ill röd han också. Tjejerna fnissade.
- Eh, Mari, skulle du vilja gå på balen med mig? Frågade Ron och vart om möjligt ännu rödare.
- Kan jag väl, svarade hon och log stort mot Ron.
- Jo, Salin, började Harry, men avbröt sig, men lyckades ändå stamma fram, skulle du vilja gå på balen med mig? Flickorna fnissade ännu mer och log.
- Visst kan jag det. Men nu måste vi gå, vi måste plugga till historie provet vi har imorgon. Flickorna gick fnissande iväg längs korridoren. Senare i uppehållsrummet.
- De måste ha tyckt att vi var världens dumskallar, stönade Ron.
- Äh ta det inte så hårt, vi höll ju bara på att rodna så mycket att vi nästan dog av hettan, sade Harry och suckade. De hade berättat för Hermione om det som hänt men hon hade bara lett och gått fnissande iväg upp till flickornas sovsal. Killarna gick, efter mer prat än läxläsning upp till sin sovsal och lade sig. Helt omedvetna om vad som hände i korridorerna.


Det var mörkt, grå regnmoln hade plötsligt förmörkat himlen så det var ett mörkt gråaktigt sken, som lyste upp korridorerna där fönstren fanns. En svart gestallt svepte fram genom korridorerna, letade, och sökte efter blod, rött, varmt blod. Gestallten fann plötsligt vad den sökte, en Hufflepuff elev gick ensam, rakt mot den korridor som skepnaden stod i, den drog sig in bland skuggorna, och när den helt ovetande pojken gick förbi, hoppade den fram, och innan pojken hunnit skrika, vart han alldeles livlös, och gestalten, satte in sina långa vassa tänder i pojkens mjuka sköra hals och smakade på det varma, röda blodet.


När pojkarna nästa morgon kom ner i sällskapsrummet, var alla elever samlade där, McGonnagall, stod i mitten av rummet.
- Ja, där är ni, vi övervägde allvarligt att låta någon av pojkarna i er sovsal hämta er. Det har hänt en fruktansvärd sak under natten, en elev, från Hufflepuffs elevhem har blivit överfallen. En flämtning, hördes från alla.
- Vem?
- Justin Flinch-Fletchly, svarade hon kort. Detta kommer att innebära att ni från och med nu inte får lämna ert sällskapsrum, efter 9. Lektionerna kommer att pågå som vanligt så jag ber er att skynda er ner till matsalen så att ni hinner äta innan era lektioner. Alla elever strömmade ut från sällskapsrummet villt mumlande och viskande.

vad kan ha hänt?
Inte är det väl hemligheternas kammare igen? Det var bara några av de frågor som viskades. När de kom ner till salen såg de att alla vid Hufflepuffs bord satt och var helt förkrossade. Hermione viskade till Ron och Harry att hon kunde förstå varför, deras elevhem var värst drabbat av dem alla. De satte sig ner vid bordet bredvid Seamus och Dean.
Vet ni vad en vän som jag har i Hufflepuff sade till mig nu på morgonen? Sade Dean till dem när de satt sig.
Nej vad? Frågade Neville som satt i närheten.
Jo han sa att Justin blivit överfallen av en vampyr! Alla flämtade till.
Men det är inte möjligt, hur skulle en vampyr ta sig in här? Sade Hermione, men alla pojkarna tittade mot Snape som satt på sin stol borta vid honörsbordet.
Jag slår vad om att det är han, viskade Dean till dem, han ser ju ut som en.
Men Dumbeldor skulle väl aldrig… började Hermione men blev avbruten av Neville.
Äh, Hermione han ser både ut som en och beter sig som en så klart att han är vampyr.
Efter lunch var ryktena fortfarande vilda. Men Harry, Ron, Hermione, Dean och Seamus brydde sig inte för de var på väg till försvar mot svartkonst lektionen. Men när de kom in vart de överaskade, Snape satt vid katedern och tittade med iskalla ögon på de fem eleverna som kom in.

Var är professor Hina?
Hon kände sig inte i form idag så hon avstår från lektionerna resten av dagen. De satte sig ner vid bänkarna och stod ut med lektionen. Så kom dagen alla väntat på, allhelgonadagen, Pumpor ställdes fram på borden, det luktade av mat genom alla korridorer, men spänningen inför balen var nog störst, lärarna hade väldiga problem med att hålla koll på eleverna. Harry, Ron och Hermione gick genom en korridor för att komma till en lektion i trollkonsthistoria. Då de stötte på Snape. Han sade inget utan gick bara rätt förbi dem, men när han gick förbi Harry knuffade han till honom, en lapp trillade ner på golvet men när Harry vände sig om för att säga till Snape var han försvunnen. Harry vecklade upp lappen och läste.
Lita på dem du inte skulle lita på,

Och lita inte på dem du skulle lita på.

Vad menas med detta?
Det är ju uppenbart! Du skall inte lita på dem som ser vackra och snälla ut, du skall lita på dem du inte skulle tycka såg så pålitliga ut, svarade Hermione.
Men…
Inga men vi har bråttom, de sprang iväg längs korridoren till sin lektion, helt omedvetna om gestallten i skuggorna.
Jaså Servus, du har valt sida, men jag skall nog ta dig till mig igen… ingen har nånsin stått emot min makt och det skall inte du heller göra…
Senare den kvällen när Harry och Ron bytt om gick de ner till sällskapsrummet, Hermione syntes inte till så de båda pojkarna fortsatte ner till hallen där ett flertal elever stod och otåligt trampade på stället. Plötsligt dök Salin och Mari upp. Salin var klädd i en himmelsblå klänning och Mari i en gräddvit kläning.

hejsan flickor, sade Ron när de dök upp han rodnade inte och flickorna log varmt mot dem.
Hej Ron, sade Mari.
Hej Harry, sade Salin och Harry svarade även han med ett hej. Plötsligt dök Hermione upp med en pojke, uppenbarligen från Ravenclaw, eftersom Salin och Mari verkade känna igen han. Han hette Jakoob och efter att alla presenterat sig, vilket var helt onödigt men det kändes som om det var nödvändigt, öppnades dörrarna och alla kom in i salen, den var utsmyckad som vanligt men det var ändå mer det här året, lärarna satt vid honörsbordet. Hina iklädd en mörklila tajt klänning som skimrade i ljuset från ljusen. Snape satt som vanligt i svart och tittade ut över salen och alla som kom in.




Sanpe satt där vid bordet och såg de som kom in, men det var just tre personer han lade märke till Potter och hans vänner. Han var misstänksam, vad som helst kunde hända. Han tittade på Hina, hans blick drogs till henne motvilligt, hennes långa svarta hår var utsläppt och de föll i mjuka lockar över hennes axlar. Hennes ögon, dessa ögon de fruktansvärt farliga ögonen, de var djupt blå nu och hennes långa svarta ögonfransar hade återigen en kant av vitt längst ut, det liknade frost på alldels svarta grenar. Hon var vacker det erkända han motvilligt för sig själv, men han skulle motstå lockelsen. Han måste. Men hans tomma dystra svarta inre tog emot all den skönhet och ljus som hon utsöndrade. Höll han på att bli kär? Omöjligt, han Servus Snape kunde inte bli kär i hon. Hon var livsfarlig det visste han, men hon, bara tanken gjorde han yr och vimmelkantig och sen när hon vände blicken mot han. Snape försökte se normal ut till sitt yttre, men hans inre tankar slog kullerbyttor och for omkring som galningar. Han kunde inte slita blicken från henne, hon drog han till sig, snart skulle han vara fast, men vad gjorde det? tanken slog ner som en blixt! Vad höll på att hända han vart snärjd, men han började långsamt tappa greppet om sitt inre. Han åt middagen, men han kunde uppfatta vad det var. Han lyckades slita bort blicken och tittade åter ut över de församlade eleverna. Dumbeldor reste sig och förkunnade att dansen kunde börja. Alla bord flyttade sig och en ganska snabb låt började spelas, en del elever vågade sig ut på dansgolvet och började dansa. Efter fyra snabba låtar kom en lugn. Snape hade suttit och stirrat bittert ut över allt under låtarna, ingen kunde ju veta det, men han ville han också han ville känna glädjen men det som hänt var så hemskt och därför hade han satt sig i den här positionen. Som en kall okänslig person som ingen, kunde gilla eller älska. Under den fjärde och sista dansen tittade han på Hina som dansade, hennes svarta hår flög omkring henne och hon log, ett varmt leende. Så började en lugn långsam låt spelas. Och då kom hon, Hina kom gående mot han.

- Kom Servus, sitt inte där, jag vill dansa just den här dansen med dig! Hon lät bestämd. Servus ville vägra han ville inte men han tittade på hennes leende, ett leende som var riktat mot han, han kunde inte kämpa emot utan drogs med upp på dansgolvet.

Han lade sina armar runt hennes midja och hon lade sina tunna armar sunt hans nacke och lade sedan sitt huvud mot hans axel. De dansade, de var inte två utan en person som rörde sig runt långsamt till musiken. Snape kunde känna hennes hjärta som dunkade innanför hennes bröst. Han kunde känna en svag doft av blommor. Hon reste försiktigt sitt huvud och tittade djupt in i hans ögon och han tittade tillbaka in i hennes och såg rakt in i dem, de var lila, ljust lila ögon. Hon log ett varmt svagt leende mot han och han kände och märkte att hon nog inte såg de svarta ögonen som alla andra verkade se utan hon såg dess rätta färg, mörkt bruna ögon, inte lika vackra som hennes men de var bruna inte svarta. De borde de andra veta att folk inte kunde ha svarta ögon, de är bara bruna så mörkt bruna att det inte märks. Låten höll på att ta slut och Severus som inte ville att det skulle ta slut, lutade sig fram mot hennes öra och viskade.

Vi går ut. Hon nickade svagt till svar och när låten tog slut gick de ut i natten. Det var kolsvart ute men det var ganska varmt.


Harry, Ron och Hermione som sett de båda lärarna bestämde sig för att följa efter för att se vad det var som hände. Och när de kom ut möttes de av en syn, fullmånen bröt fram mellan molnen och visade två gestalter svävande på vattnet dansades. Och då plötsligt såg , kyssen, en passionerad kyss som de bägge delade med varandra. Snape och Hina stor mitt på sjöns blanka vatten och kysstes. Harry, Ron och Hermione bestämde sig för att det nog var bäst om de gick in igen.



Snape dansade med Hina på vattnet, de kände inte kylan bara varandra, bara varandras hjärtslag. Han hade gjort det han inte trodde han skulle göra, han hade tagit hennes huvud i sina händer och kysst henne, han hade bara tänkt sig en kort kyss, men det hade blivit en lång, en lång passionerad kyss. Hennes ögon glittrade i månens sken och hon var så vacker, så vacker att det värkte i hans hjärta. Efter ett litet tag gick de in, men de gick inte tillbaka till salen utan de fortsatte till Hinas kontor, Servus hade tänkt lämna henne där men Hina hade sagt att hon var så ensam så han följde med henne in. De hade börjat kyssas igen, och på något sätt fått av sig sina kläder nu låg de i Hinas säng och älskade passionerat.











Det var väldigt sent på kvällen, klockan var kanske ett eller två, Harry, Ron och Hermione skildes från sina partners. De tre Ravenclaw eleverna började gå genom korridorerna pratande om vad som hänt under kvällen. Plötsligt märkte de att de kommit in i en korridor som inte borde vara där, den var inte upplyst, så det var kolsvart där. Plötsligt dök en skugga upp och kastade sig över dem, ingen han uppfatta vem eller vad det var och ingen hann skrika.





Morgonen därefter hade alla elever ledigt eftersom det hade blivit ganska sent och om man ville skulle man få åka ner till Hogsmead. Harry och Ron vaknade av att en stor gråtande Hermione kom in i pojkarnas sovsal. Även Dean, Seamus och Neville vaknade och såg sig om förvånat. Hermione satte sig på Harrys sängkant och bara grät.

Hemione, vad är det? frågade Harry som satte sig upp i sängen. Ron kom ocxh satte sig bredvid hon och tittade på henne med ett frågande uttryck i ansiktet. Hermione snyftade, torkade bort tårarna och började tillslut prata.
Ett nytt över fall har skett och det var tre pesoner som råkade ut för det den här gången samtidigt. Ron hade plötsligt blivit kritvit och Harry hade en gnagandemisstanke om vilka det kunde vara, men han frågade ändå.
Vilka var det? Hermione började snyfta och gråta igen och Ron lade en arm om henne.
Kom Herm, lägg dig ned och lugna dig lite, han ledde bort henne mot sin säng och lade ner henne där hon snyftade och grät fortfarande. Harry följde med till Rons säng.
Visst var det Mari, Salin och Jakob? Hermione bara nickade och grät ännu mer. Seamus och Dean kom fram till dem fullt påklädda. Dean sade något till Ron.
Hermione, om du känner dig så lessen skall jag och Harry prata lite med Dumbeldore. Harry och Ron började gå ut från Sällskapsrummet och fick oväntat nog sällskap av Dean och Seamus. De sade att de var minst lika angelägna om att få reda på vad som hänt. Med hjälp av de andra lyckades de tre pojkarna lista ut lösenordet och de gick uppför trappan till dörren höga röster hördes därinnifrån så de stannade och lyssnade.
Jag svär Dumbeldore, jag hade kolla på det hela tiden!
Servus! Tre elever på samma gång det har gått för långt!
Men jag lovar! Det måste vara någon annan!
Jag tänker inte hålla den här disskutionen nu! Gå nu tillbaka till ditt kontor och stör mig inte mer idag!




Servus stormade ut från kontoret, han hade ju inte gjort det, han hade inte det, och det var sant han hade varit med Hina hela natten. Tanken på henne gjorde han yr igen. Och därför märkte han inte pojkarna som stod utanför kontoret utan han stormade vidare nerför trappan och var hel ilsken. Han marscherade genom korridorerna tillbaka till sitt kontor där satte han sig ner vid sitt skrivbord. Han tyckte åt sig en hög prov som han tänkte rätta men kom av sig, tanken på kvällen före. Hans fantastiska kväll med Hina, han drömde sig bort, han var kär. Nej kär var inte ett ord som kunde beskirva hans känslor han var förälskad i Hina! Hon var farlig det visste han, men hon var bara så underbar. Att hon ville ha han, det var så otroligt att det inte var sant, en kvinna var kär i han, det hade inte hänt på massor av år, ingen hade någonsin älskat honom på riktigt, men han visste att Hina inte skulle svika honom.



Det höll på att bli kväll klockan var över nio, eftersom de inte fick lämna sina sängar, gick Harry och Ron och lade sig efter att ha spelat klart sin komgång knallkort med Seamus och Dean, de båda andra pojkarna hade sagt att de snart skulle gå och lägga sig de också. Harry och Ron kom upp i sovsalen i den lilla sängen som blivit dit släpad och ställd mellan Harrys och Rons sängar sov Hermione, Dumbeldore hade lovat att hon skulle få sova där eftersom hon var så förkrossad. Han hade även sagt att ungdomens första kärlek var en ömtålig sak och därför hade han tillåtit det. Neville låg redan i sin säng och sov. Så pojkarna bytte till pyjamas och sade god natt tillvarandra och till den sovande flickan i sängen, men hon hörde dem nog inte.





Det var över midnatt alla elever sov i sina sängar tysta. En skugga fanns i sovsalen, en gestallt som hade en tanke i sitt sinne, blod att få smaka på varmt rött blod. Den smög sig mot sängen där hon visste att Harry Potter sov, men den snubblade på den lilla sängen som fanns mellan dem. Ett skrik, väckte alla andra och en pojke tände en lampa gestallten förvandlade sig snabbt till en fladdermus och flög, även den, skrikande ut genom ett öppet fönster.



Hur gick det Herm? Frågade Ron så fort fladdermusen flugit ut från sovsalen.
B…b bra, sade hon och darrade på rösten, jag vart så rädd… hon var alldeles likblek i ansiktet och hade uppenbarligen fått en chock. Plötsligt kom Lavender och Parvati in genom dörren.
Vi hörde ett skrik vad har hänt?
Vampyren… den var här inne, sade Dean till flickorna.
Kan någon hämta professor McGonagall, jag tror att Hermione måste ha nån som pratar med henne! Ropade Seamus. Parvati och Lavender sprang ut och efter bara några minuter kom McGonnagall in. Hon föll på knä bredvid sängen där Hermione låg. Hon talade mjukt och lågt till flickan, hon vände sig sedan mot Seamus och Dean.
Jag tror att det är bäst att alla ni lägger er i sällskapsrummet där jag kan hålla kolla på er, även de nya prefekterna kommer att behöva hjälpa mig. Så släpa ner madrasserna och väck de andra eleverna. Efter en halvtimme hade alla lagt sig nere i sällskaps rummet men det krävdes en timme innan någon kunde somna. Nästa dag var det ett väldigt liv nere i stora salen och folk från alla elevhem kom och frågade alla Gryffindore eleverna vad som hänt och om de sett något. Efter lunch var det lektion i försvar mot svart konst. Hina stod bakom katedern likblek och efter halva lektionen började hon yra och tillslut föll hon omkull på golvet. Heremione var först framme vid Hinas huvud.
Hämta hjälp hon har jätte låg puls!! Neville sprang ut från klassrummet och satte iväg längs korridorerna.


Snape vandrade omkring han hade ingen klass nu, så han gick omkring och kollade så att ingen elev skolkade. Då upptäckte han att en elev kom springande.

Professorn! Professorn, vår lärare i försvar mot svartkonster har fallit ihop och hon har nästan ingen puls!!!
Vad säger du? fallit ihop jag kommer genast. Tusen hemska tankar flög genom hans huvud, Hina! Hans älskade underbara Hina hade fallit ihop vad kunde ha hänt? Han kom in i klassrummet, och såg att alla elever var samlade runt henne.
Undan! Hopn får inge luft om ni står så där! Han föll på knä bredvid henne, han tog hennes puls den var väldigt svag. Han fick fram en flaska med ett lila innehåll, han öppnade hennes mun lite lätt och hällde ner hälften av flaskans innehåll i hennes mun. Försiktigt slog hon upp ögonen, de var först kolsvarta och en eld brann i dem, sedan skiftade de ögonen till blått och sedan till lila. Hon log lite svagt och då upptäckte Servus det, hennes hörntänder de var spetsiga, nästan som en vampyrs tänder, men han trodde att det bara var inbillning. Hans älskade Hina kunde inte vara den som skördat alla offer.


Senare den dagen hade Hermione, Ron och Harry lyckats få ett ostört hörn i sällskapsrummet och de satt och pratade plötsligt kom Hermione in på ett ämne de inte trodde att de skulle prata om.

Tycker inte ni att Snape är lite underlig när det gäller professor Hina?
Jo det kanske du har rätt i…
Gick inte de iväg efter middagen hand i hand?
Jo det gjorde de.
Såg någon vart de var på väg?
Jag tyckte att det såg ut som om de var på väg till den… Harry flämtade till. Missnöjda Myrtls toalett!
Jo det kan nog stämma, tror ni att Snape är på väg med professorn ner till hemligheternas kammare?
Kanske det. plötsligt kom Harry att tänka på något, han droh upp lappen som Snape hade tappat. Han läste vad det stod på den igen:
Lita på dem du inte skulle litat på, och lite inte på dem du skulle ha litat på.
Det måste betyda att…började Hermione men Ron avbröt henne.
Hina är vampyren som skördat alla offer!
Fort vi måste göra något! Alla tre flög upp och sprang mot portträtt hålet och struntade i att alla ropade att de inte fick gå ut. När de kom till koridoren där toaletten låg fick de se Malfoy där. När han såg dem, såg varken sur eller butter ut utan han darrade där han stod.
Jag förstod att ni skulle komma, sade han. Sedan tog han upp en lapp. Ni har fått en sån här ni också va?
Jo det har vi.
Ni förstår vad den menar eller hur?
Ja det gör vi, vi skall lita på dem som vi inte skulle lita på om vi gått efter utseende. Det var därför vi kom, vi förstod att Hina skall göra något med Snape.
Man kunde inte tro att ni skulle försöka rädda han.
Hen räddade oss från att göra ett misstag, att lita på Hina.
Men han fastnade.
Hon måste ha en speciell makt.
Men vi kan inte stå här hon kommer att lyckas om vi inte går ner till kammaren. Alla fyra gick in på toaletten och fram till handfatet, Harry lyckades få det att öppna sig och alla fyra åkte ner till gången som fanns under dem. De följde den och kom till platsen där gången rasat under deras andra år, men någon verkade ha byggt upp den igen. Så de fortsatte tills de kom fram till de stora portarna. De befarade vad de skulle få se när de kom in. Harry öppnade den och alla drog fram sina trollstavar och gick in i den jätte stora salen. De såg en figur vandra fram och tillbaka en bit bort och när de kom dit såg de Snape lilla medvetslös på ett stenaltare, han blödde ur ett sår i pannan och Hina vandrade fram och tillbaka vid altaret. Så vände hon sig mot dem.
Jaså ni är här nu jag har väntat på er. Hon drog fram trollstaven och skrek lamslå!


Snape började vakna till, han såg att han låt på ett sten altare, sen såg han Hina stå med trollstaven utsträckt mot de fyra ungdomarna, alla låg stelt ner.

För att slippa era frågor om hur jag gjorde allt detta berättar jag det nu! Jag behövde blod förstår ni, men jag visste att Servus misstänkte mig och när han sedan gav er lappen visste jag att han valt sida. Och eftersom jag vet saker om honom som ni inte vet, var det lätt att lura honom att tro att jag älskade han! ha! som om någon verkligen skulle kunna älska han! Han gick ju förståss på det och sedan avlöpte ju det hela riktigt bra!! Hon började skratta. Då reste sig Servus, hav var vrål ilsken, han hade gått på hennes trick men han skulle hämnas. Han kastade sig över henne bakifrån och hon vart så överaskad att hon föll ner på marken och hennes utsträckta trollstav knäcktes på mitten så lamslagningsbesvärjelsen försvann och Hermione lyckades få tag på en lång trästör som hon kastade till Servus, som fångade den galant, han vände Hina på rygg och viskade.
Jag älskade dig så att det gjorde ont i mitt hjärta och det gör fortfarande ont. Men du skall inte få vinna. Han kysste henne en sista gång och stötte sedan stören rakt genom hennes hjärta.


Slut.

Skriven av: Travina