Vänner är ditt liv i deras

Det som jag ska berätta nu har hänt mig för jättelänge sen, men det sitter hårt kvar i mitt huvud. Det som hände mig var hemskt. Jag var 16 år när va hemma hos min mamma och pappa (jag bor hos fosterfamilj egentligen). Jag hade träffat en kompis på bussen som gick i min förra skola. Vi hade varit bästisar när vi var små. Hon hade varit på bussen tillsammans med sin bror på bussen när vi träffades. Min kompis bror bjöd hem mig till honom för att vi skulle titta på en film. Jag tyckte det skulle bli jättemysigt, men det blev det inte. När jag kom hem på kvällen för att göra mig i ordning tog jag på mig ett linne och en kort kjol utan några strumpbyxor under.
När jag kom hem till min kompis bror hade han redan satt igång filmen och dukat fram chips och läsk och gjort det jättemysigt. Precis så hade jag tänkt att det skulle vara. Vi satte oss ner i den mysiga soffan och tittade på filmen. Det var en romantisk film som handlade om en tjej som bodde hos sina farföräldrar.
När vi hade sett halva filmen drog brodern med mig upp på ett rum vi satte oss på hans säng men när jag sa att jag ville gå tog han mig i armen och tvingade mig ner i sängen. Han drog ner min kjol, drog av mig mina trosor och…
Jag sprang allt jag kunde, jag sprang hela vägen hem. Jag hade blivit våldtagen av min före detta bästis bror. Jag sprang förbi alla träden förbi det mörka huset på vänster sida. Träden blev allt konstigare. Det var som att leva i en mardröm fats värre. Jag sa inget till min mamma eller pappa.
När jag kom tillbaka från att ha varit hos mina fosterföräldrar berättade jag allt vad som hade hänt under den tiden jag hade varit hos min mamma och pappa för min kompis Lucy. Lucy var två år äldre och mycket snäll, hade också blivit med barn i ett tidigt stadium, redan när hon var 16 år. Lucy sa att jag skulle berätta för mina fosterföräldrar, då kanske de kunde hjälpa mig och kolla om jag var med barn, men jag nekade hela tiden mot de lösningar som Lucy gav mig. Jag hade tänkt klara allt själv utan att mina fosterföräldrar skulle få veta något. Lucy sa till mig att jag var för ung för att fälla killen i domstolen (han va ändå 20 så det kunde vara jättesvårt). Hon sa också att jag inte kunde sköta om ett barn själv.
– Barnet kommer aldrig att leva ett liv utan sin pappa. Du kan inte gömma hemligheten tills barnet blir 15!
Lucys hår var uppsatt i en slarvig knut. Henne blonda hår hade redan börjat lossna från knuten. Jag förstod vad Lucy menade. Men jag ville inte berätta något för någon annan än Lucy. Jag skulle gömma allt
Det gick ett par veckor och jag kände mina humörsvängningar ta vi mer och mer. Lucy kunde knappt tala med mig utan att jag blev arg. Lucy bad mig köpa ett graviditetstest men jag vägrade. Till slut gjorde hon det.
Jag skulle sova över hos henne en natt. Lucys mamma är gynekolog så hon undrade varför jag var så arg. Hon frågade direkt Lucy om jag var med barn. Lucy fick krypa till korset och säga sanningen för hennes mamma. När hennes mamma fick höra det tog hon genast med mig till sjukhuset för att kolla om det var sant att jag var gravid. Doktorn sa att jag var det, men han sa också att det inte var bra att vara med barn när man var 16 år.
– Om fröken vill kan jag plocka bort barnet men eftersom det har gått fem veckor får vi göra abort tyvärr.
– Aldrig i livet att jag ta bort det... det ... ehh…
– Vad är det?
Jag svimmade. Jag hade trillat ner från britsen jag satt på. jag slog i huvudet ordentlig.
När jag vaknade igen låg jag på en bäddsoffa hemma hos Lucy. Hennes mamma tyckte att jag skulle anmäla killen som hade gjort det mot mig, men jag ville fortfarande inte. Han skulle få veta när barnet var vuxet och kunde träffa honom.
– Men kära barn. du kan inte gömma dig med ett barn och strunta i skolan.
– Det får jag tyvärr göra. Jag ska uppfostra det själv och jag ska stå på egna ben.
– Men... det kan du bara inte. Du kan inte strunta i skolan. Du måste tänka på din utbildning.
– Men... om jag får ett barn, om det nu är friskt, då kanske jag kan bevisa att han kanske en kanske är pappa till säkert 20 barn.
– Men fäll honom i domstolen då...
– Hur skulle jag göra det, Lucy, jag är sexton år och… jag vill fälla honom men det är omöjligt. Han är tjugo år och jag är sexton. Vad ska jag göra.
– Vi tar det imorgon. Nu går vi och lägger oss.
Dagen därpå polisanmälde Lucys mamma killen som våldtagit mig. Polisen ville veta vad han hette och i vilken stad han bodde och hur gammal han va. Jag uppgav hans vilken stad han bodde i och att han var tjugo år. Polisen knappade in uppgifterna på sin dator och bad mig sedan komma och titta på några bilder.
– Vilken av dessa är pojken vi söker?
– Det är han.
Jag pekade på ett skrynkligt foto som jag genast kände igen.
– Vill du att vi tar in honom innan vi hittar fler bevis på att han är skyldig.
– Ursäkta mig herrn. Men jag tror att Betty vill att ni tar in honom innan han skadar fler.
– Frun, jag tror att Betty bestämmer själv vad hon tycker att vi ska göra med killen.
– Ta in honom...
– Vad sa du?
– Jag sa ta in honom.
Polisen gjorde som jag sa. Två dagar senare letade polisen efter bevis för att killen verkligen hade våldtagit mig. De hade genomsökt hela hans rum och hans sängkläder men inga bevis. En vecka senare släpptes killen. Jag blev mycket besviken men polisen sa att de inte kunde fälla honom i domstolen utan att ha tillräckligt med bevis för att han hade skadat mig. Jag fattade inte, de hade fällt en annan brottsling för samma sak och de hade två bevis som visade att det var han. Men då hade polisen två starka bevis men de bevis som hade pekat mot den killen som det nu var frågan om var det bara svaga bevis. Det gick inte och fälla honom.
Samma kväll ville jag inte veta av min mamma eller min pappa. De hade ringt till Lucy och talat med hennes mamma och då hade hon berättat att jag var med barn. Min pappa tog mig till vårt garage, öppnade dörren medan han höll ett stadigt grepp om min arm. Pappa satte mig i vår gamla Opel. Han bakade ut bilen i en ryslig fart. Han struntade i att stänga dörrarna till garaget. Han körde en bit utanför stan. Min pappa kastade ut mig från bilen. Han hade sen stannat bilen gått ur den och gått fram till mig. han sparkade på mig medan han skrek åt mig.
– Du är en riktig hora! Du klär dig som en och gör som en också! Du tar betalt för att ha sex!
– Jag gjorde inte för pengar det var min före detta bästis bror som gjorde det mot mig.
– Så du hade inte sex för pengar alltså!
– Nej, jag skulle aldrig göra det.
Då lugnade sig pappa på en sekund. Jag hade börjat gråta så det var kanske därför.
– Du ljuger inte nu?!
– Nej det gör jag inte.
– Okej, sätt dig i bilen så åker vi hem till mamma. Eller hur Betty?
– Ja, och kalla mig inte Betty.
– Vad ska jag kalla dig, min honungsburk?
För första gången skrattade jag på flera veckor.
Jag skulle träffa Lucy på förmiddagen dagen efter, hon hade sagt att vi skulle och shoppa tillsammans så att jag skulle få annat att tänka på än nuet. Vi åkte till en lite större stad som låg inte långt från den stad där min mamma och pappa bodde.
– Lucy, vad tycker du om denna?
– Hm… den passar till din bruna hy men inte till ditt bruna hår.
– Okej. kan du gå och hämta den vita lite snäva kjolen som jag tittade på?
– Aha...
– ...this my shit all the girl wanna be like this...
Vi började fnittra. Lucy försökte hålla sig men hennes smala kinder blev så uppblåsta att dem nästan sprack.
När vi äntligen blev färdiga på Indiska betalade vi och gick vidare till H & M.
När vi var inne på H & M fick jag syn på den killen som hade våldtagit mig. Jag såg honom komma mot mig. Jag gömde mig bakom Lucy men det var ingen ide, han hade redan sett mig. Han tog tag i mig när jag passerade honom. Han släpade med mig in bland kläderna. Han stirrade på mig med hans bruna ögon som blev allt svartare och svartare för varje sekund.
– Vad fan menade du med att anmäla mig? Va?
– Du har gjort mig med barn ditt missfoster.
– Ta tillbaka det din jävla...
Lucy, som hade kommit efter mig, stoppade honom när han riktade ett slag mot mitt huvud. Men Lucy fick slaget istället, mitt på örat. Hon hade med sig sin tvååriga dotter Blenda. Blenda föll ner från Lucys famn och hamnade på det hårda golvet och slog i huvudet. Killen sprang när han såg att personalen på H & M kom för att kolla vad som stod på, det hade dragit till sig stor uppmärksamhet. Lucy hade fallit handlös till marken och slagit i huvud. Någon hade varit så smart att de hade larmat och inom två röda var en ambulans på plats. Blenda som fortfarande låg skrikande på golvet togs först i hand om. När de var gjort kom ambulansmännen med en brits till Lucy.
När jag kom till sjukhuset förklarade doktorn att Lucy hade fått en hjärnskakning av slaget hon hade fått i huvudet. Hon skulle få stanna några dagar innan de var säkra på att de kunde skicka hem henne. Men när det gällde Blenda var det inga goda nyheter. Blenda hade svåra skador som i framtiden kunde ge henne svårigheter att andas men de ville göra vad de kunde för att försöka göra henne frisk.
En sköterska visade mig vägen till Lucys sal.
– Hej Lucy.
– Hej Betty...
– Hur är det med dig.
– Det är väl bra.
Det blev en lång paus.
– Hur är det med Blenda, Betty?
– Doktorn sa att hon hade fått svåra skador på lungorna som kunde ge henne svårigheter att andas i framtiden. Men de vill gärna hjälpa henne så att hon blir helt återställd. Hon hade även fått en hjärnskakning men det var inte fullt så allvarligt.
– Det var väl inga roliga nyheter. Men lovade de att göra vad de kunde för att rädda henne?
– Det sa han inget om.
Jag smekte Lucys blonda hår och sedan hennes kind. Jag tyckte så synd om henne. När hennes läppar visade mig ett litet leende sken jag också upp. Men när jag såg sköterskan tonade det bort lika fort som det kommit. Sköterskan kom in på salen. Hon bad mig med den lite snäsig röst att lämna salen så att Lucy kunde vara ifred. Men Lucy ville att jag skulle stanna kvar. Sköterskan var mycket envis så det slutade med att tre sköterskor fick släpa ut mig från salen.
Den dagen hade blivit alldeles fel först killen och sen detta.
När jag kom hem hade min fostermamma redan dukat fram mat (klockan var bara fem på kvällen så jag blev rätt så förvånad). När vi hade ätit färdigt tog hon fram en påse och sa till mig att jag skulle titta i den. När jag öppnade den låg där barnkläder och ett litet kort där det stod ’Lycka till med barnet. Vi hoppas att du blir en bra mamma. Lite som jag har köpt i förhand. Pussar och kramar från dina fosterföräldrar.’ Jag visste inte vad jag skulle säga men jag var säker på en sak: mamma och pappa hade accepterat att jag skulle ha barn.
Dagen därpå skulle jag och hälsa på hos Lucy på sjukhuset. När jag kom dit hörde jag snyftningar och en röst som talade mjukt och vänligt med Lucy. Jag gick in på salen och fick se Lucy sittande i sin sjukhussäng och en sköterska som låg på knä framför henne.
– Lucy, vad är det?
– Hennes barns operation blev misslyckad och nu är det riska att barnet blir handikappat i framtiden.
– Men… kan ni inte försöka göra så att det inte blir så?
– Nej, det är helt omöjligt. Vi gjorde allt vi kunde för att inte förstöra framtiden. Men jag vet inte om Lucy nu vill bli av med sitt barn för att det är så skadat.
– Nej, jag vägrar att lämna mig ifrån Blenda för att hon kan bli handikappad. Jag älskar henne även om hon inte är perfekt. Jag lämnar inte ett barn som egentligen inte var önskat som jag älskar till ett barnhem för handikappade.
– Men barnet är så pass skadat att det kanske inte klarar ett liv med en förälder bara. Har barnet en pappa?
– Ja det har det. Men Lucy vet inte var han bor eller vem han är.
– Men vad är detta? Man måste veta vem pappan är om man ska lämna barnet.
Sköterskan förstod inte att Lucy hade varit full den natten då hon hade hamnat i sängen med mitt ex och inte fått reda på det för jag hade dumpat honom en vecka senare för att han hade flyttat och jag ville inte att Lucy skulle träffa honom igen. Jag lämnade salen och försökte leta upp en sköterska som kunde visa mig var Blenda låg, men det fanns ingen som visste var Blenda låg. Jag gav till slut upp och åkte hem.
När jag kom hem hade mamma redan lagat maten precis som kvällen innan. Men… det fanns en tallrik för mycket.
– Mamma, varför har du ställt fram en tallrik för mycket?
– Lucy kommer hem nu ikväll och jag bad hennes mamma att skicka henne hit.
– Men, Lucy ligger på sjukhuset och sköterskan sa att hon inte kom hem förrän i morgon.
– Men när jag pratade i telefon med henne så sa hon att hon hade sagt till sköterskan att hon ville åka hem.
Jag blev lite misstänksam när mamma sa så. Lucy hade själv sagt att hon skulle åka hem imorgon men nu sa mamma att hon skulle åka hem i kväll. Det hala slutade med att jag ringde Lucy på sjukhusets telefon. Där var ingen som ville snacka med mig så jag beslutade jag mig att ta bussen till sjukhuset och kolla när Lucy skulle åka hem.
När jag kom till sjukhuset hade Lucy redan åkt hem, sa sköterskorna. Men jag trodde inte på det. Så jag åkte hem till Lucy och mycket riktigt så var Lucy hemma. Jag fatta inte vad som hade hänt.
– Varför sa du inte till mig att du skulle åka hem nu ikväll?
– Sköterskorna skulle ta de sista proven på mig och de visste inte när det skulle ske. Men de hann göra det innan jag åkte hem.
– Vad bra...
– Vad är det Betty?
– Jag känner att jag har skuldkänslor för att Blenda kanske inte blir frisk.
– Men lilla gumman. Du kan inte rå för att den där killen skulle våldta dig och sen leta upp dig för att skada dig, det kan du inte rå för.
– Men jag trodde att allt skulle ordna sig när jag polisanmälde honom, men det blev aldrig så.
Vid det laget forsade mina tårar ner för mina kinder så ledsen jag var. Lucy sa att hon inte visste vem Blendas pappa var för hon hade aldrig träffat honom. Hon sa också att om jag visste vem pappan var så skulle jag berätta det för henne.
– Lucy... Blendas pappa är mitt ex.
– Det menar du inte.
– Jo, det gör jag. Du var stupfull. Jag ville inte hindra dig för jag var rädd att jag skulle bli skadad när han drog i dig.
– Men... aha nu vet jag varför du sa att du hade gjort slut med honom, han var väl inte full den natten?
– Nej, han var helt nykter men han hade bara druckit läsk hela natten.
– Det var alltså därför du dumpade honom; för att jag inte skulle få reda på det.
– Mm, så var det.
– Var bor han nu då?
– Jag vet inte men jag tror han flyttade till... äsch. Det kvittar väl?
– Jo det gör det.
Vi båda två fick sån fnissattacker så att vi knappt kunde stå.
Senare på kvällen, kanske vid sextiden, åkte vi hem till mina fosterföräldrar för att äta middag hos dem. Det blev grytbitar i löksås, inte det godaste men det gick att äta.
– Hur är det med dig Lucy?
– Jo tack det är bra. Bara lite orolig över Blenda.
– Vem är Blenda, din nya pojkvän? Haha...
– Mamma, Blenda är Lucys dotter.
– Va?!
– Blenda är Lucys dotter.
– Det kan inte vara möjligt...
– Jo det kan det pappa. Hon fick barn när hon var sexton.
– Betty jag tror att Lucy kan tala för sig själv..
– Mamma, det är känsligt för tillfället.
– Vad menar du med det?
– Blenda blev allvarligt skadad för ett par dagar sen och nu ligger hon på sjukhuset för att hennes operation blev misslyckad.
Då höll båda mina fosterföräldrar tyst den stunden för jag såg hur Lucys ögon fylldes med tårar. Mamma skulle sen hela tiden fråga Lucy vad hon ville jobba med när hon gick ut gymnasiet. Lucy visste inte riktigt eftersom hon hade fått hoppa över ett år på gymnasiet när hon hade fått Blenda.

När Lucy hade gått hem började mamma och pappa fråga ut mig om Lucy.
– Hur kan det komma sig att Lucy blev gravid i samma ålder som du?
– Jag vet inte. Hon var full och hamnade i sängen med min före detta pojkvän.
– Så det var därför du gjorde slut med honom vad han nu hette. Var det inte Jack, eller?
– Nej, mamma det var Jason.
– Nu ser jag det.
– Vad är det du ser pappa?
– Lucy var lika gammal som du är när hon fick barn.
– Pappa, jag lovar detta var en kille som ville våldta mig. Lucy var full och visste inte om att hon var gravid. Det var för sent att göra någonting åt henne förrän det var för sent. Jag var medveten om att jag skulle bli gravid för att Lucys mamma tog mig till akuten när jag skulle sova över hos Lucy.
– Men det hänger ihop. Samma ålder, men inte samma kille. Betty, gå och koppla upp dig på Internet för att kolla om du har fått något mejl på sista tiden. Maja, du ringer till Lucy och ber henne att kolla om hon fått några mejl hon också.
Jag gjorde som pappa sa och det gjorde mamma också. Jag kollade om jag hade några olästa mejl och det hade jag. Jag öppnade det läste och i det stod det att min moster hade skrivit att hon ville att jag skulle ha barn när jag var sjutton. Men jag var ju bara sexton. Två minuter senare ringde Lucy. Hon hade också ett mejl från hennes pappa i Dalarna som hade legat i hennes mejlbox i tre år. Hennes pappa ville ha henne i Dalarna den trettonde april för att hon skulle gifta sig med någon och skaffa barn. Lucy hade aldrig åkt upp dit för att hon inte visste om det.
– Vad ska jag göra nu, då?
– Jag vet tyvärr inte vad du ska göra. Du kan åka upp och fråga om det var jätteviktigt.
Dagen därpå åkte Lucy upp till sin pappa för att träffa honom och denne man som han ville att Lucy skulle gifta sig med. På kvällen ringde Lucy. Hon lät alldeles förtvivlad.
– Betty... Det har hänt något förfärligt.
– Vad Lucy, vad har hänt?
– De ringde från sjukhuset och de sa att...
– Vad sa de, Lucy?
– De sa att Blendas operation blev misslyckad så nu...
Jag hörde massa snyftningar och gråt i telefonen. Jag visste vad det handlade om. Blenda var död. Jag kunde inte tänka klart så jag la på luren och gick till Maja.
– Vad är det, Betty?
– Blenda, Lucys dotter är... död.
– Nä, men lilla gumman, det var tur att det inte var Lucy själv som hade dött.
– Du fattar ju ingenting. Lucy var en bra mamma. Hon älskade Blenda. Hon gjorde allt för att älska Blenda och att hon skulle trivas.
– Men hon ville försvara dig, vilket hon inte skulle ha gjort. Det gjorde så att Blenda dog.
– Jag vill åka hem till min mamma.
– Men, du har alldeles nyss varit där. Du får lugna dig nu. Du kan inte åka nu, klockan är tio på kvällen så nä, det får du inte.
– Då åker jag i morgon bitti. Är det okej med dig, Maja?
– Ja, det är helt okej.
Morgonen därpå hade jag redan packat mina grejor och åkt till busstationen klockan sju. Jag visste vad jag tog för risker att åka hem igen. Jag riskerade att stöta på killen som våldtagit mig tio veckor innan och jag riskerade att bli upptäckt med att jag var gravid. Min mamma hade aldrig fått veta att jag hade blivit våldtagen och sedan inte testat mig om jag var gravid. Lucy hade kollat alla möjliga böcker efter trådar om jag var med barn eller inte. Men alla saker hon hade räknat upp var helt korrekta.
Jag fattade det inte. Jag tog risken att åka hem till mamma och pappa. Jag riskerade att stöta ihop med killen och att bli upptäckt att jag var med barn. Men när jag kom hem sa mamma att det som hade hänt för tio veckor sedan var helt okej (Jag trodde att hon skulle ta allt mycket allvarligare än så, jag hade ändå riskerat livet).
På kvällen ringde Lucy. Hon hade kommit hem igen, men hon lät fortfarande lite ledsen. Hon ville inte att min mamma och pappa skulle få reda på det eftersom de hade känt Lucys föräldrar sen jag blev kompis med Lucy.
Morgonen därpå åkte jag till min bror. Han hade flyttat hemifrån när jag var tolv så det var ingen större utmaning att träffa honom eftersom jag litade till fullo på honom. Jag berättade vad som hänt och att jag hade tänkt behålla barnet.
– Du kan inte fostra ett barn utan att det har en pappa som hjälper dig...
– Jag kan göra detta själv. Jag har fostrat mina marsvin i fem år.
– Det är en annan femma att fostra marsvin så att de blir dugliga att ställa ut.
– Så du påstår att jag inte kan fixa det med ett barn, då.
– Nej det gör jag inte...
– Nej, håll käften då!
Jag lämnade min bror och hans hem och åkte hem till mamma och pappa. Benny, en kompis till familjen, var på besök, han skulle äta middag med oss.
– Det var en mycket god stek du har gjort, Adrian.
Adrian är min mamma. Benny har alltid varit förtjust i mamma. Mamma var tillsammans med Benny innan hon träffa pappa. Benny och mamma fick ett barn tillsammans, men det har redan flyttat hemifrån för länge sedan och sen har jag aldrig fått träffa det. Efter det träffade Benny en ny kvinna och de fick faktiskt barn tillsammans, det barnet flyttade samtidigt som det andra. Eftersom Benny är kanske så femtio, har han redan barnbarn som är lika gamla som jag och till och med äldre än jag. Då slog det mig en sak. Jag hade gått i samma skola som ett av Bennys barnbarn! Bennys barnbarn hade gått i samma skola som jag. Att jag aldrig hade tänkt på vad denna person hette i efternamn. Jag hade varit så dum att jag bara flutit iväg genom livet utan att tänka på något annat.
– Mamma...
– Mm
– Har du inte tänkt på en sak?
– Jag har ju gått i samma skola som Bennys barnbarn.
– Nää… Benny har inga barn mer än Alma.
– Men fick inte Alma barn för sådär femton år den?
– Joo...
– Och det barnet var så begåvat att de fick hoppa över en klass.
– Joo…
– Jag har gått i samma klass som Bennys barnbarn.
– Men Alma fick barn när hon var, låt mig se… 16 tror jag.
– Det kan stämma...
– Men det betyder inte att du har gått i samma klass som det barnet.
– Hur gammal var Benny når han fick barn med dig?
– Jag var inte mer än 16 jag också jag minns att jag hade en tuff skolgång. Men vi skildes efter det att jag hade fått det barnet. Benny träffade en annan under de nio månaderna. De fick barn tillsammans, alltså Alma då, och sen gifte de sig när Benny var tjugo och den här förskräcklige tjejen var inte mer än 16. Alma fick också tidigt barn så det kan stämma.
– Men vem är detta barnet?
– Fråga Benny...
Jag och mamma hade stått och diskuterat i köket så att Benny inte skulle höra det. Det var bara en liten tiny weeny sak. Benny kom in i köket. Nu var det kört. Mamma gick och jag blev lämnad med Benny i köket. Benny var angelägen till att föra en konversation med mig.
– Jag har hört att du blivit våldtagen. Är det sant?
– Det råkar vara sant. Det bästa är att vi har snart tillräckligt bevis för att kunna gå upp till domstolen.
– Du ska se att detta kommer bara att sluta med att din mamma åker fast för att ha lurat någon.
Benny hade börjat gå mot mig och sträckte fram sin hand för att beröra min kropp. Han knuffade mig ner på golvet och satte sin hand mot min strupe. Han tryckte hårdare och hårdare hela tiden medan han sa en massa. Jag fick inte luft. Det var hopplöst att andas i och med att Benny försökte strypa mig. Det blev svart för mina ögon och ja tappade känseln i flera kroppsdelar. Den sista tanken jag hade var att det var ute med mig.
Nästa gång jag såg ljus var på sjukhuset. Mamma berättade vad som hade hänt.
– Jag hittade Benny hållande om din strupe och du var alldeles livlös. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag tog en stekpanna och drämde till honom med den så att han blev medvetslös. Jag ringde larmcentralen och nu är du här.
– Åh mamma, du räddade mitt liv. Hur ska jag kunna tacka dig?
– Det är enkelt; följ inte med mig till män som jag har fått barn tillsammans med. Det finns en hel del halvsyskon som du inte har fått träffa någon gång. Det är nog bäst att jag i heller inte berättar vilka det är för några har du ju gått i skolan med.
– Va? Har jag?
– Ja, det har du. Betty du ska veta att det är mycket som du kommer grunna på under lång tid. Jag ska ge dig ett namn: Ma-Janna Liljonus.
– Det var ju min bästa vän. Jag tyckte väl att vi var lika varandra. Hon hade samma hårfärg.

Fortsättning följer

Författare:

Publicerat

Dela: