Varför?

Jag vaknar upp dagen efter känner mig lite bakis från gårdagen, fast inte så farligt. Igår blev man 18 år och tog sin första krogrunda den blev helt ok men eftersom det var på en måndag var det inte mycket folk ute. Går ut i köket, tittar på klockan 30 min kvar tills vi ska åka. Sitter mig med lillasyster och äter trött en macka. Mamma och brorsan är redan klara, skyndar mig lite och vi går alla fyra ner till bilen.
Vi ska hjälpa den äldsta brorsan som är 29 år att flytta så vi tar skåpbilen lillsyrran får sitta där bak eftersom det bara finns tre platser i bilen. Vi åker till hans hus och knackar på dörren, inget svar. Underligt, tänker morsan. Han sa att vi skulle vara här vid tio för då skulle hans tjej också komma och hjälpa till. Vi bestämmer oss för att göra några ärenden så länge eftersom klockan bara är fem över tio. Mamma och brorsan går och handlar sen kommer brorsan tillbaka och mamma går in på kassaservice.
Vi sitter där i bilen och snackar lite, när mamma kommer ut från kassaservice med ett ansiktsuttryck som är ganska svårt att beskriva men vi ser att något har hänt. Vi springer ut från bilen och hon skriker rätt ut: JONAS ÄR DÖD. Helt chockad öppnar jag dörren till min lillasyster som sitter där bak som är fortfarande helt omedveten om vad som hänt. Jag säger det rätt ut och sen börjar vi alla småspringa mot Jonas hus eftersom det låg i närheten av kassaservice. Tårarna börjar rinna och vi kommer allt närmare huset mamma går före mig uppför trapporna. Tänker jag kan HLR, och det löser sig bara vi kommer fram och kan påbörja hjälpen och se honom, för det kan inte riktigt vara sant. Väl inne i lägenheten där hans tjej står i köket helt skärrad och gråter.
Mamma går före mig in i rummet där han ligger, helt livlös. Hon ropar hans namn och skakar honom men han är redan stel, jag tittar på hans händer och ser att dem är blåa och stela. Jag går sakta ut ur rummet och känner hur hoppet har försvunnit och tårarna rinner, går ut till trappan där mina två andra syskon står helt oförmögen att säga något. Den enda tanken som går runt i huvudet är varför? Varför har du gjort det? Varför, det skulle ju bli bra nu!?
Polisen och ambulansen kommer och undersöker lite men konstaterar ganska snabbt att det är vad vi alla befarat självmord. Sättet du dog på var smärtfritt, eftersom koldioxiden gjort dig medvetslös och sedan har du bara somnat in och kommer aldrig mer att vakna. Fast det var väl det du visste när du valde det sättet att lämna världen på. Du har skrivit ett avskedsbrev och det hugger i hjärtat varje gång jag läser det samtidigt som jag läser det för att få insyn på varför du valde att göra som du gjorde. Det sägs att tiden läker alla sår och det här kommer att ta en massa år för du har lämnat oss i enorm saknad.

Författare:

Publicerat

Dela: