Varför inte nu?

"Dikter är skit"skrek Maja"Jag vill inte ha någon dikt har jag sagt" Martin tryckte dikten mot henne. Hon ville inte ha den det hade hon ju sagt. Hon gillade honom visserligen men inte på det sättet. Inte på det hopplösa, romantiska sättet, inte det sättet som att vara ihop och så gillade hon ju inte hela den där grejen med gull i gull och sånt, näh inga dikter för hennes del. Martin gick sin väg, aldrig hade han känt sig så förnedrad som nu, varför ville hon inte ha honom på det sättet? Var det inte det hon utstrålade hela tiden? eller? Det kanske bara var vänskap hon ville ha, om det var det hon ville ha så skulle han vara där för henne, alltid, genom regn och rusk inget skulle hindra honom om hon ville ha hjälp han skulle vara en hederlig, ärlig, rak vänta ärlig och rak är väll samma sak, inte men det skulle han vara iallafall.

Vad var det Martin ville ha? Sällskap? okey, en relation? knappast!Men varför kunde hon inte sluta tänka på honom? Hon vände sig om, där stog han han hade antagligen precis vänt sig om.
"jag vill vara med dig"sa han
"jag vill bli......."hon började svettas."jag vill bli ihop med dig" sa hon till slut.
"det samma" sa han. Vart skulle det här leda? undrade Maja. Det visste hon inte men att det bra bra det visste hon,det skulle ju hända när som varför inte nu?

Författare:

Publicerat

Dela: