Vart är jag?

Springer jag eller flyger jag? Allting går så fort att jag knappt kan hänga med själv. Nej jag kan inte möjligtvis springa... Mina fötter nuddar inte ens marken. Men. Allting. Går. Så. Fort.

Varför är jag i luften? Varför är allting suddigt? Varför är det ingen mark under mina fötter? Så många frågor och det känns som att det är så lite tid. Varför gör de det? Jag minns inget men ändå är det just den detaljen som hjärnan registrerar?

Jag börjar att få ont i huvudet. Hur hamnade jag här? Det sista jag minns är att jag skulle möta någon som jag träffade genom tinder. Efter det är allting blankt, för när jag öppnade mina ögon igen var jag här. Varför här? Springer jag ett maraton? Varför känner jag då ingen vind i mitt ansikte eller värk i mina muskler? Varför känner jag inte svetten som rinner nerför pannan och varför står mitt hår upp?... Vänta, va? Jag tittar upp, alldeles riktigt står mitt hår uppåt... Men det finns inte heller någon sol eller några moln. Vad i hela världen? Jag tittar ner och ser att mina ben är ihopbundna med ett tjockt rep. Hänger jag upp och ner? Nej det kan inte vara så, jag känner ingen luft i mina lungor. Är det därför som jag mår så konstigt? Mina lungor fylla med något tjockare, kallare, större.... Allting blir svart.

Författare:

Publicerat

Dela: