Vera & Richard

Plötsligt började väckarklockan att ringa med ett pipande ljud, Vera slängde handen på den så att den tystnade. Det ända ljudet som hördes var hennes pappa Stefan som fixade med frukosten i köket. Det var alldeles mörkt i rummet förutom en liten ljusstråle som silade sig in mellan persiennerna. Vera sparkade av sig sitt vita täcke med benen och satte sig upp i sängen. Hon tände lampan innan hon gnuggade sig i ögonen och kastade en snabb blick på klockan som bara var 06.00 Hon klev ner för stegen och ställde sig på golvet med ansiktet mot väggspegeln. Hon var en lång tjej med brunt hår som slutade vid axlarna. Nattlinnet som hon hade på sig hade börjat bli blekt och slitet i sömmarna. Hon tog av sig nattlinnet och tog på sig ett par blå jeans och en polotröja. Sedan öppnade hon den översta byrålådan och tog fram sin svarta hårborste och två hårtofsar. När hon hade gjort två flätor lade hon ner borsten i den svarta sportväskan som var packad för fjällsemestern.

- Vera frukosten är klar! ropade Stefan. Vera gick ut i köket och satte sig ner vid bordet. Hon hällde upp mjölk i sitt glas och började bre en smörgås medan hon sa:
- Varför måste vi åka till fjällen med din nya tjej och hennes knäppa son?
- Det är för att vi ska lära känna varandra och ha roligt. Du tycker ju det är jättekul att åka skidor. svarade Stefan.

Efter frukosten bar Vera ut sin sportväska till bilen och lade den i bagaget. Sedan gick hon in i huset igen. Nu hade Stefan plockat undan frukosten och lagt ner det sista i kylväskan. Han Släckte alla lamporna, tog på sig sin jacka och ställde kylväskan på utsidan medan han låste dörren. Vera tog kylväskan och lade den i bagaget innan hon satte sig i framsättet på bilen. När Stefan var klar satte han sig också i bilen och körde iväg.

Det var en kvarts bilfärd hem till Anni och Richard. När Vera och Stefan kom fram till porten stod dom redan där och väntade. Vera gick ur bilen och satte sig i baksätet. Hon suckade när Richard satte sig bredvid henne. Anni lade in deras väskor i bagaget innan hon satte sig i framsätet bredvid Stefan.

Vera gillade inte Richard fast hon bara hade träffat honom två gånger förut. Hon tyckte att han var tyken och bara intresserad av fotboll. Han hade blont kort hår, blåa ögon och en svart jacka med en fotboll på ryggen. Anni verkade i alla fall lite mer normal enligt vad Vera tyckte. Hon gillade att läsa böcker och prata med olika människor. Till utseendet var hon ganska lik Richard. Hon hade långt blont hår och blåa ögon.
- hur är det med dej då Vera? Har du längtat till denna veckan eller? frågade Anni och vände sig om.
- Jag mår bra om det var det du menade. Men jag vet inte riktigt om jag har längtat till denna veckan, men det ska i alla fall bli kul att åka skidor och komma bort från skolan ett tag. svarade Vera.

Efter några timmar stannade dom vid en rastplats. Stefan tog fram kylväskan med smörgåsar och termosen med kaffe innan han satte sig ner på en av bänkarna. Dom andra satte sig också och började äta. När Vera var färdig gick hon på toa och sedan satte hon sig i bilen igen. Stefan och Anni satt fortfarande kvar på bänken och drack kaffe när Richard satte sig i bilen bredvid Vera.

- Hur många gånger har du åkt skidor förut? frågade Vera
- Jag har bara åkt en gång förut. svarade Richard
- Jag har åkt ända sedan jag var liten. svarade Vera stöddigt
Efter en stund satte sig Stefan och Anni i bilen dom körde iväg. Vera fick en orolig känsla i magen när hon tänkte på skidveckan. Hon ville inte få sin roliga vecka förstörd pågrund av Richard. Det skulle bara vara hon och pappa. plötsligt somnade Vera av allt tänkande.

Efter ytterligare några timmar kom dom fram till skidanläggningen. Dom körde direkt till receptionen och parkerade bilen. Anni och Stefan gick in för att hämta nycklarna till stugan medan Vera och Richard väntade i bilen. Richard läste i en sporttidning och Vera hade precis vaknat.
- Är vi framme eller? frågade Vera samtidigt som hon gäspade.
- Ja det ser du väl eller har du dålig syn på nåt sätt! utbrast Richard tyket.
- Var är dom andra då? frågade Vera.
- Dom hämtar nycklarna till stugan inne på receptionen. svarade Richard.

När Anni och Stefan kom tillbaka åkte dom iväg till stugan. När dom var framme vid stugan låste Anni upp dörren och gick in. Då kom även Richard och Vera in i stugan för att titta. Stefan började bära in väskor och ställde ner dom på golvet i hallen.
- Den här stugan var ju jättefin. Anni och Jag tänkte bo i ett sovrum så får ni bo i det andra, det ska väl gå bra. frågade Stefan.
- Jag vill inte bo i samma rum som Richard. gnällde Vera.
- Jo, det måste du. svarade Stefan.

Vera gick ut till bilen och hämtade sin svarta sportväska, hon satte ner den på golvet i det ena sovrummet och tittade sig runt. Stugan var väldigt stor. Det fanns två sovrum, ett badrum, ett stort kök med matbord och ett allrum med en soffa och en tv. Hon öppnade sin väska och började packa upp. Då kom Richard in i sovrummet med sin väska och ställde den på golvet. Han tittade på våningssängen och sa:
- jag sover där uppe!
- Nej, jag vill också sova där uppe. Sa Vera
- Men jag sa det faktiskt först. Skröt Richard
- Nej det är orättvist. Vi drar lott. Sa Vera
Vera tog upp en tia ur sin ficka och gömde den i handen. Richard valde en hand och fick den som tian låg i.

Vera tog upp sin gula necessär ur väskan och gick in i badrummet. Det var ett ganska stort badrum med blått kakel och en liten bastu. Hon ställde necessären på en hylla och gick tillbaka till sovrummet. När hon kom in i sovrummet såg hon att Richard hade börjat bädda sin säng. Då tog Vera fram sitt lakan och började bädda sin säng hon också. När hon var klar med sängen lade hon in sina kläder i den ena garderoben. Då kom Anni in i sovrummet.
- Vad bra att ni har börjat packa upp. Jag tänkte börja med maten men jag behöver mjölk. Kan någon av er gå och köpa det?
- Jag kan göra det. Jag vill ändå se mig omkring. svarade Vera och gick ut i hallen.
Hon tog på sig sina kängor, sin röda jacka och den svarta mössan innan hon gick ut. När hon kom ut kände hon hur den friska luften trängde ner i lungorna. Hon blev genast lite piggare. Ica butiken låg ganska nära. Det tog bara tio minuter att gå dit. På vägen mötte hon ett barn som drog på en pulka och en kvinna som åkte skidor. Inne i butiken var det lätt att hitta mjölken och när hon hade betalat den gick hon hem igen. Inne i stugan var det fullt upp. Stefan duschade, Anni höll på med maten och Richard kollade på en fotbolls match. Vera ställde mjölken på diskbänken och gick in i sovrummet och stängde dörren. Hon rotade fram sin bok ur väskan och lade sig på sängen och läste en stund.

Plötsligt öppnades dörren och Stefan kom in i sovrummet.
- hur är det Vera?
- Jag är trött, hungrig och sur för att jag har blivit tvingad att åka till fjällen med två människor som jag knappt känner. svarade Vera irriterat.
- Maten är snart färdig tror jag. det blir säkert bättre. sa Stefan och försökte se lite glad ut.
Sedan gick han ut ur sovrummet och stängde dörren. Vera hade tröttnat på sin bok nu. Hon lade ifrån sig den och gick ut i köket. Maten var färdig och Vera satte sig vid matbordet tillsammans med dom andra. På matbordet var det dukat med spagetti och köttfärssås som Anni hade lagat.

Efter maten tog alla på sig sina ytterkläder och gick ut på en promenad. Vera och Richard gick sist så att inte Anni och Stefan skulle se att dom var ovänner. Dom gick en sväng runt i området och sedan hem igen. När dom kom hem igen var Vera så trött att hon tog en dusch och sedan gick hon och lade sig.

Nästa morgon vaknade Vera av att Richard klev ner för stegen. Hon tittade på sin klocka och sken upp ur sängen. Den var redan halv nio, nu var det bråttom. Anni och Stefan hade inte vaknat än, det verkade inte som dom tänkte åka skidor idag. Vera skyndade sig att äta frukost och att ta på sig sina kläder. När hon var klar gick hon iväg till liften. Hon vände sig om och såg att Richard kom gåendes bakom henne.

När hon kom fram till sittliften tog hon på sig sina skidor och ställde sig i liftkön. Hon vände sig om igen och såg att Richard stod precis bakom henne. Vera satte sig i liften och en annan person satte sig bredvid henne. Hon önskade att det inte var Richard men det var det.
När liften nästan var framme stannade den och blev helt stilla. Vera suckade, hon gillade inte att sitta bredvid Richard i en stillastående sittlift.

Efter tio minuter var liften fortfarande helt stilla och nu hade det kommit dimma också. Vera blev orolig, det ända hon kunde se var den sittlift som hon själv satt i. Hon väntade och väntade och plötsligt började det att gunga och liften gick igång. Men det var fortfarande tjockt med dimma. När liften var framme gled Vera och Richard av. Vera var så rädd att hon inte visste vad hon skulle göra. Hon såg att Richard började åka iväg och skyndade sig efter, för hon ville int bli lämnad ensam kvar i dimman.

Richard fortsatte längre bort och Vera följde efter honom. Hon såg ingenting förutom Richard som var några meter framför henne. Nu började det att snöa och det tog inte lång tid innan det var fullt med snö överallt och plötsligt ramlade Vera.
- Richard! Vänta på mig.
- Va, är du efter mig? utbrast Richard.
- Jag såg ingenting när jag kom av liften så jag hängde efter dig. vart är vi? frågade Vera.
- På väg till backen såklart, vad trodde du? svarade Richard tyket.
- Kolla runtomkring ser du något eller? Hur hade du tänkt att du skulle kunna hitta till backen nu?

Richard tittade sig omkring och upptäckte att dimman var jättetjock, man kunde bara se högst 3 meter fram.
- oj, vad dimman har blivit tjock. Jag vet faktiskt inte vart vi är.
- Det är ditt fel att vi har hamnat här nu! Jag vill hem! skrek Vera.
- Jag kan inte hjälpa att det är tjock dimma och jag kan inte hitta hem bättre än vad du kan. Om vi ska kunna hitta hem så måste vi samarbeta. förklarade Richard
- Hjälp mig upp då! utbrast Vera.
Richard kom fram till Vera och hjälpte henne upp. Sedan tittade han sig runt igen. Men såg ingenting.
- Vi går åt det hållet följ efter mig. sa Richard och Vera följde efter.

Dom stakade sig fram med hjälp av stavarna men det var inte lätt i den djupa snön. Vera var precis bakom Richard så att hon skulle se honom hela tiden. Så här rädd hade hon aldrig varit tidigare. Hon ville verkligen inte vara vilse på fjället. Plötsligt kände Vera att marken började sluttade neråt. Nu kunde man glida lite utan stavarnas hjälp och det kändes bra. Men nu började Vera att frysa och hon blev kallare och kallare.
- Richard, vänta lite jag fryser.
- Okej, vi stannar här en stund. sa Richard och vände sig om till Vera.
Han knäppte av sig sina skidor och sedan Veras. Han ställde dom i snön som två kors så att dom skulle synas bättre ifall dimman lättade. Sedan började Richard att gräva en stor grop i snön.

Efter en stund så satt både Vera och Richard nere i snögropen som Richard hade byggt. Det var varmare där eftersom snöväggarna skyddade mot den kalla vinden.
- Nu vill jag inte vara här längre för jag är rädd. sa Richard medan han försiktigt flyttade sig närmare Vera för att få värme.
Eftersom Vera också frös och var rädd flyttade hon sig närmare honom. När dom satt där i gropen och försökte hålla värmen kände dom för första gången att dom inte var arga eller sura på varandra.

Plötsligt hördes ett ljud från en motor och Richard reste sig upp för att se efter vad det var för något. Ljudet kom närmare och närmare, tillslut såg Richard att det var en skoter som kom körandes emot dom. När den var framme så stängde killen som körde skotern av motorn och gick fram till gropen. Det var en ganska lång kille med svart hjälm och mörka skidglasögon. Han hade en orange overall på sig och på den stod det pistvakt.

- Jag heter John och jag ska hjälpa er här ifrån. Är någon av er skadad?
- Nej, vi är bara väldigt frusna. svarade Vera

John tog skidorna och stavarna och spände fast dom på skotern. Sedan satte sig alla tre på skotern och körde iväg ner för en skidbacke. Nu hade dimman lättat lite. Man kunde se sig omkring. Det fanns inte många skidåkare i backen men några stycken som inte brydde sig om att det var dimma åkte fortfarande.

John stannade utanför en dörr med ett rött kors på. Det kom genast ut en sjuksköterska och frågade vad som hade hänt och om någon var allvarligt skadad. Men eftersom Vera och Richard bara var frusna fick dom sätta sig på en soffa i det lilla väntrummet som fanns innanför dörren. Sjuksköterskan kom med två koppar varm choklad till Vera och Richard som dom fick värma sig med. Sedan ringde hon till Anni och berättade vad som hade hänt.

Skriven av: Therese