Verkligheten mellan dig och mig.

Hej, det här är en historia som hände mig i min resa till Stockholm, jag kommer skriva fortsättning någon gång i Februari, är jag rädd... Men jag vet ju inte hur det ska sluta.

Det första jag gör när jag kommer ehm till mormor är förstås att hälsa på henne.
- Vilken överraskning*! sa mormor skadeglatt. Vad trevligt, kom hit!
Hon kramade mig länge och sedan frågade jag om jag ficck långa telefonen.
- Självklart, sa mormor.
Jag kvävde en suck och tog telefonen av mormors små knubbiga händer.
- Vad är numret till Sarah? frågade jag.
- Cänta ett tag, sa min mamma och rotade i sin väska. Här.... 07.. .blablabla....
Jag knappade snabbt in numret och log sedan.
Jag började vanka av och an i ruymmet med telefonen tryckt mot örat.
Gå till ett annat rum, pucklo! tänkte jag men det var försten, någon hade svarat.
- Hallå?
Det är Malin, Sarahs lillasyster.
- Hej, Mallis, sa jag. Ö.... Hmm... Är, öh.. Sarah hemma?
- Nää, hon jobbar, sa Malin i något medlidsam ton. Ring senare.
- Ööö... När kommer hon hem?
Jag lyssnade inte till vsaret för min mamma sa att jag skulle ge henne numret.
- Hmm.... Det här är numret hit, ifall honringer, mumlade jag.
Jag rabblade snabbt upp numren och sedan lade jag på.
- Usch, vad pinsamt det är när någon anhna vsrar, sa jag när alla stirrade.
- Jaha, sa mamma. Vad sa Mallis då?
- Öö.... Sara jobbar och inget särskilt, sa jag och förbannade mitt sätt att tala.
Öö... Ee... och så vidare, det ör så irriterande.
- Hm, jag går och tittar på tv, sa jag en aning besviket.
- Javisst, sa mi mormors glada röst. Jeanette?
Hon menade förstås mig.
- Ja? sa jag och flög upp, hjärtat dunkade hårt.
Var det Sarah?
- Det är Sarah, sa mormor på spanska.
- OK, sa jag med ett leende. Hallå?
Sarah och jag började diskutera med bebisröst och sedan bestämde vi oss för att hon skulle hämta mig i morgon.


Ring, ring ring, telefonen ilskna signal slår hårt.
- Hallå? frågade jag i luren.
- Hej, Josh kommer med, sa Sarah i luren.
Jag blev överlycklig.
- Okej, jag äter frukost.
Sarah kom, med sin lillebror, han var jättesöt.
Jag log snabbt och försökte verka oberörd.
- Hejsan, Sarah, hälsade jag.
- Hejj! sa Sarah.
- Hej, sa Josh.
Jag log mot dem båda, de stannade ett tag och sedan bar vi iväg hem till Sarah.

21.21

- Men snälla, kan vi inte låna spelet ett tag? frågade Malin.
- På ett villkor, sa Josh med ett leende. Att ni dansar efter mig.
Vi dansade, en pinsam dans, jag kunde dansa allt, om jag inte hade varoit tvungen att vara efter Josh.
Att puta med rumpan mot hans ansikte var ju inte direkt min dröm....
Och ddet blev inte bättre när ajg kände behöv att fisa.
- Så, nu ger du oss den va? frågade jag, arg som ett bi över denna pinsamma situation.
- Ja, skrattade Josh.
Han höll fram spelet men ingen tog det.
- Okej då, inte det.
- Jo, men ge den då, sa jag.
- På ett villkor, sa Josh.
Jag höjde på ögonbrynet, den här söta killen var väldigt besvärlig.
Åh.... Jag kan läsa hans tankar! insåg jag plötsligt förvånat.
Inte bokstavligen, men jag såg att han tänkte välja puss.
- Ni ska pussa mig, en i taget, sa han.
- Du fööst, Malin, sa jag snabbt och automatiskt.
Så man kan njuta lite, jag följde dumt nog med Malin in i rummet.
- En i taget, sa Josh.
Jag backade ut igen, och kikade genom nyckelhålet.
- Gjorde du det? frågade jag när Malin kom ut.
Hon nickade, jag drog ett låtsas djupt andetag och gick in i rummet.
Jag har ofta härt att jag är bra skådis så jag behövde inte oroa mig för om jag såg oberörd ut eller ej.
Ett tag tänkte jag faktiskt ge honom e puss på munnen, jag var halvvägs edan att böja fram huvudet, men sedan ångrade jag mig, tänk om han inte gillade mig?
- Ö... Vart vill du ha den?
Åh nej! Ska jag börja med mitt ööö... ee.... hmm.. ja? sak igen?
- Aäh, jag kan ta den på kinden, sa Josg och sjönk ihop.
Jag tänkte ge honom en lång och passionerade puss på kinden men vågad inte, deyt skulle verkat knäppt, och det skulle kanske avslöjat mig.
Jag bljde mig snabbt ner och gav honom en puss, flydde ut och fick tag i spelet.

12.30.
- Han är borta, kom igen!
Jag och Malin slank in i Josh rum, vi hade sett ett gulligt fotopå honom och tänkte ta det.
- Här, sa Malin och räckte fram fotot.
- Tack, sa jag och lade den snabbt i min plånbok. Nu kör vi......

Jag stannade där en natt till och sedan mad jag Malin sätta en lapp med '' varför en pus? '' ( bådas idé ) och det skulle ebtyda varför han ville ha en puss.
Jag stirrar på fotot varje dag och tänker på honom, iferuari ska jag pka tillbaka och sen får ödet bestämma resten, vad kommer hända?
Jag önskar jag visste, jag skriver fortsättning.
Det kan ha hänt att jag uteslöt några detaljer och lade till andra, i alla fall är inte detta deras eller mina riktiga namn.
Tamara äör mitt ochde andra avslöjar jag inte, tills nästa gång.
Tamara.

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 10 år.