Vi och våra datorer

Jag står i hennes hall. Tar av mig ytterkläderna. Ställer datorväskan på golvet. Hon har köpt en ny dator. Vi kramar varandra. Hon luktar svett. Jag kramar henne hårdare.
Hon säger att jag ska sätta mig och att hon ska göra te, eller kaffe om jag hellre vill ha det.
"Te tack", säger jag.
Datorn ligger på köksbordet. Platt och blank. Jag fäller upp locket. Tangentbordet är rent. Inga hårstrån, inget damm, inget kladd.
Hon gör Earl Grey och frågar om jag vill ha honung.
"Nej tack", säger jag och startar datorn. "Vad har du för lösenord?"
Hon ställer två koppar på bordet. Böjer sig över mig och skriver in lösenordet.
"Visst är den fin", säger hon. "Den ska heta Sylvia."
"Hur vet du att det är en hon?"
"Därför att det verkligen inte är en han."

Vi går ut. Går armkrok. Vid övergångsstället stannar vi och väntar. Hon lägger huvudet mot min axel.
Gatan: bilar och cyklar och en moped. Avgaser. Snöslask och vattenpölar. Mina tygskor blir blöta.
Vi går till ett antikvariat och hon köper en bok till mig. Hon säger att jag måste läsa den, måste ha den. Den måste stå i min bokhylla säger hon, och jag lovar att jag ska börja läsa den på tåget hem.

Jag vid köksbordet, hon vid spisen. Jag kan fortfarande inte laga mat. Våra datorer ligger bredvid varandra. Min är större, smutsigare. Klibbig efter gamla klistermärken. Hårstrån mellan tangenterna. Kladdig av vitlökssås från falafelrullar. Den har inget namn.
Hon sjunger. River morötter. Hon har ställt en skål jordnötter på bordet. Jag äter. En nöt i taget. Fingrarna blir flottiga.
Hon står med ryggen mot mig.
Jag drar fingret över hennes dator.

Författare:

Publicerat

Dela: