Vikingar 6

Avtalet

Även om sommarhalvåret kunde bli långt och ensamt så kunde Eiva ändå längta efter den tiden på året, dvs den tiden när männen var ute på resa. Hon kunde ibland, om hennes sysslor lät henne, gråta av längtan efter Eisbjörn. Men när våren närmade sig så var hon så instängd och fast att hon skulle vilja rymma långt, långt bort.
Den här våren var inte annorlunda fast dock liksom lugnare inombords. Hon kunde ta det lugnt för att hon visste ju att han snart skulle vara borta i nästan fem månader. Hon visste också att de sista dagarna innan avresan skulle bli tysta och liksom högtidliga, detta för att ingen visste om de skulle komma tillbaka. När de stora festerna besöktes av byborna var det ingen som visade missmod, tvärtom, alla skrattade och skojade och bar sig vanligare åt än vanligt. Ingen ville visa sin oro och rädsla. Att förlora sin man betydde inte bara besvikelse och sorg. Det betydde att någon annan fick dela med sig av sin bytesdel till Änkan och barnen. Efterlevande levde ett ensamt och väldigt väldigt hårt liv. Men i hemmet kunde man ibland få visa sina känslor och med ängslan planera för alla eventualiteter.

....Aaron och jag får väl ta hand om varandra!
-Javisst, men Aaron delar ju redan allmosor med änkorna, jag vill att du och barnen ska ha det lika väl ställt även om jag skulle hamna i Valhall. Jag är inte lika snabb och flink som förr längre, jag faller lätt offer om ungtupparna går bärsärk, vi måste ordna det här nu. Det bästa är om du går med på ett avtal med Eskil.
-Hellre går jag ner mig i sjön än inlåter mig i ett sådant avtal, jag kan inte lova mig till någon annan så länge du lever.
Avtal av den här sorten var inte helt ovanliga. Det innebar att en krigare såg till att hans familj hade en tillvaro även ifall han skulle omkomma i fjärran land. Eiva skulle alltså lova sig till Eskil efter Eisbjörns död. Eskils fru hade dött året innan och nu var han änkeman. Som änkeman kunde han inte ta någon ung flicka till fru igen. Tillväxten måste säkras och man litade mer till unga människor än gamla. Därför skulle han ta till sig en änka för att försörja henne och hennes barn. För att veta att familjen skulle få det bra brukade sådana avtal ingås innan varje avresa. Nu ville alltså Eisbjörn ingå ett sådant avtal med sin vän Eskil om sin familj. Avtalet hävdes genast när krigaren kom hem helskinnad. För att inga 'olyckor' skulle inträffa reste de båda männen med olika båtar. Eskil hade låtit Eisbjörn förstå att han gärna skulle ta Eiva och barnen till sig i händelse av Eisbjörns död. Det var bara Eiva som motsatte sig arrangemanget.
-Eskil tittar lystet på mig redan, jag tycker det är obehagligt.
-Avtalet är redan gjort, det är för din skull jag gör det, annars skulle ingen man få lov att titta lystet på dig. När jag kommer hem igen är allt som vanligt och avtalet upphävt. Det är bara en säkerhet.

Sanningen var att ingen lämnades oberörd av ett sådant avtal. I Eisbjörns inre spirade svrtsjuka men den lyckades inte tränga igenom skalet. han höll tillbaka känslorna effektivt. Eiva oroade sig för framtiden. Hon hade aldrig tyckt om Eskil och hade mycket hellre sett ett fortsatt liv ensam och försökt klara sig så gott det gick. Eskil funderade på hur det skulle vara att ha Eiva bredvid sig i sängen. Han var utsvulten och Eiva var fortfarande vacker. För honom hade inte avtalet bara varit av praktisk karaktär, han ville ha Eiva som sin. Alla tre visste att ingen hade gjort så många resor som Eisbjörn så oddsen var inte på hans sida.

Skriven av: Torsten Larsson