Vilse i sorg

I en mörk värld sitter en liten pojke ihopkrupen. Ljuset från min hand träffar hans blonda hår och han ser upp mot ljuset med röda ögon och kinder blanka av tårar som han fällt för något han trott.

Han tror inte på sig själv, han tror inte på framtiden, han tror på döden. Denna människa ovan har han litat på sen hans mamma dog. En omfattande bilkrock när han var 5 år. Den dagen skickades han hem tidigt från dagis. Han ville inte hem för han visste att hans fader var hemma, dumma pappa. En fröken följde honom hem med handen tätt knuten runt pojkens, hon var rädd. Han förstod inget, han ville vara kvar och leka och var sur hela vägen hem.
När de var framme vid dörren stannade hans fröken, hon tvekade en aning och såg ner mot pojken hon krampaktigt höll tag i. Hon bestämde sig, dörren gled sakta upp och de klev in i tamburen. Pojkens sura ansiktsuttryck förändrades på en hundradels sekund. Han såg sin annars strikta och hårda pappa på en stol i vardagsrummet pressa sina darrande röda händer tätt för ögonen. Han hade aldrig tidigare sett sin pappa gråta, nu såg han två röda händer glänsandes av tårar. Fröken började skaka i handleden, hon ville springa. Hon hade sett nog. På daghemmet hade hon fått utså hans hårda stil många gånger när han hämtat pojken på tok försent utan ursäkt. Modet steg till knävecken hon gick fram till fadern och lutade sig fram mot honom med ena handen på hans svettiga rygg. Hur var med honom? Fadern tittade upp med en blick av ängsla och räddhet. Han drog sakta in luft och hans ögon krympte i tårar och han föll ihop igen.
Sänkt med pannan i handen skrek han med en mörk och sprucken röst 'Hon är död!' han såg på kvinnan, sedan på pojken... 'mamma är död!'.
En övergiven känsla fyllde hans unga kropp. Han kände sig orkeslös, lederna frös till is. Hans ben darrade, han brakade till golvet som en bristande istapp.
När han sakta vaknade upp möttes han av den likbleka frökens ansikte ovanför honom. En frågade om hur han mådde ekade i hans huvud (kunde hon inte fråga något annat som hon inte visste svaret på).

Detta var historien av hur allt slutade. Livet fortsatte inte. Det stannade upp på denna dag. Ingen ork, ingen lust och ingen kärlek. Så levde han resten av sitt liv. I ensamhet i en mörk värld.

Skriven av: Diemen Frost