Kategori: Dikter om hopp
Alkohol
I varandets sköra skog, där tystnaden råder, tar jag upp kampen mot giftets mörker. En tråd av hopp vävs genom dimman.
Vemodets disiga linjer sveper över livets kantiga landskap, där kärlek och smärta dansar i en förtvivlad vals. Sökandet efter en väg ut ur dimmornas virrvarr tar vid.
Droppar av tvivel faller som tysta pärlor, medan längtan brinner likt en flammande fackla om natten.
Jag sträcker mig mot ljuset, kanske mot en klarare tid.
begäret, likt en vilddjurskniv i mitt bröst, sliter och river i livets ömma sår. Jag tampas mot dess kalla grepp, med modet som min trognaste vapendragare.
Förtröstan, min ständiga följeslagare.
I stillhetens tempel söker jag frid, där orden blir till viskningar på papperets tysta yta.
Trygghetens hållplats.
Tankarna svävar, likt fåglar i skyn, mot en frihetens horisont.
Jag reser mig upp från askans gråa bygd, där själen girigt sträcker ut sina vingar i frihet.
Med ens,
En ny dag gryr, och ovisshetens viskningar dör ut i den stilla vinden.
Till sist,
Enkelhetens stilla steg når fridens mark, och livets milda gång tar vid.
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen