Kategori: Dikter
Allt som var inget
Allt vi hade ,allt
utom kärleken som lyste med sin frånvaro
I din familj var allt så kallt
ingen kärlek ingen samvaro.
Nu du ensam går
är du lycklig nu min kära
kan man skymta en liten tår
för att du aldrig mer får se din kära
Solen strålade mot din kind
vinden susade i mitt hår
att du var så blind
att du inte såg mina sår
Älskade vän för alltid
gå i ro försök hitta vägen
trots att vägen är stapplig
har du hör om den där sägen
Kärleken kommer kärleken går
den som stannar får väl se
lyckan i ditt hjärta försmår
du kan ju alltid om den be
Framför altaret du lovade evig tro
ute i världen det var annat
i lögner du kunde dig sno
om det inte varit för det hade jag stannat
Dyrkan av din mor ses för mig så orimlig
att hon alltid kommer först
trots att kärlekekn till din fru är så sinnlig
så är mor alltid störst?
Skriven av: Nomi
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo