Publicerat
Kategori: Dikter om kärlek

Amputation

Aj, det ilar och hugger i själen
Jag känner att den blöder
Det gör så ont i mitt hjärta
Det känns som om jag dör
Smärtan är så obeskrivligt stark
Det går ej att reparera
Det onda ständigt pulserar
Runt, runt far det
Snälla, hjälp mig skära av det!

Allt blir mörkt
Hallå, Vart tog alla vägen?
Jag står ju kvar här utan ens kläder!
Vart tog min vandrings stig vägen?
Vart ska jag nu gå?
Min vägvisare är borta, någon hallå?

Det gör så ont i själen
Jag känner hur den blöder
När ska smärtan få ett slut
Kommer jag någonsin få skjuta salut?
Smärtan är för stark att hantera
Jag måste amputera
Och försöka acceptera
Men svårt att separeras

Allt kommer läka tillslut
Men en stor bit alltid saknas och det känns surt
Vägen dit kommer vara lång och det känns som om skorna är för trång!
Är detta rätt väg att gå?
Jag famlar i mörker, vet ej vad som står på
Allt gick så fort
Och vi tappa bort varann
Nu står jag här vid tidens strand

Tårarna pulserar ned för min kind
Jag känner mig blind
Fantomsmörtornas tid är långt från förbi
Detta kommer ta tid
Efter varje motgång följs dock en sång
Som kan harmonisera gång på gång
Tårarna är bara bra de transporterar bort och läker sakta det som skar


Sofie är medlem sedan Sofie har 5 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson