Kategori: Dikter om hopp
Ångesten vänder!
I dagar, nätter, timmar, minuter, sekunder, lever jag i min kropp, non stop.
I livet, rör mig alltid framåt, lever upp till mitt hopp.
Ljuset lyser längs den långa väg jag går vid.
Tunga steg avancerar exakt framåt, ändå känns det som om någon går bredvid.
Tunga andetag släpper gasen längs vägen.
Ändå känns det som om någon tröstar och ler i alla lägen.
Djupa sår, begravda inuti, lämnar inga spår i snön.
Trots ingen tröst alls, omfamnar vinden en i miljön.
Du går bredvid mig, osynlig men på plats.
Det stora hjärta du bär rymmer min grageplats.
När vi ro må finna, ligger vi i graven.
Folk sörjer tyst, men ler för vi lyckats fylla livets alla kraven.
Aldrig ensam med besvär i oväder.
Trots blåst, kyla och svårt att ta sig fram.
Så lever du bara ena sidan av myntet tills det vänder bakfram. ❤️
Skriven av:
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen