Kategori: Dikter
Ångestfylld tystnad
Vad är det med luften
härinne
eftersom jag inte kan
andas..?
Mitt inre vill
sprängas,
min mun vill
skrika.
I mina alveoler
sker inte längre
något luftutbyte,
mitt blod
syresätts inte längre.
Jag saknar
dig
den du var
den du ville bli.
Saknar oss...
Det enda som finns
kvar av dig & mig
är endast
en spillra av
en tillvaro.
Men den lyckligaste
tiden av mitt liv,
som blev ditt.
Idag kan jag inte
längre se
det sköna i
flodens silverskimmer
eller det vackra i
solens ljumma strålning.
Jag har numera endast
en djävul
som lever i
min själ.
Vill slita mitt hår,
skära mot smärtan.
Vill inte vara
vid liv,
livet är endast
en lång plåga.
Din kärlek gjorde
mig så stark,
en gång i tiden.
Numera är jag
endast svag.
Solens sken hånar mig,
jag längtar efter
höstens mörker.
Då får man vara nere,
utan att bli kallad deprimerad.
Allt jag önskade
var lite lycka,
men idag kan jag se
att den glider
mig ur händerna.
Han var min prins,
vi gick genom
eld och vatten,
älskade oss till sömns,
men idag
är han rädd,
rädd för mig.
Han kan inte ta
mina känslor.
Han är rädd,
och jag sprängs...
Skriven av: Jessica Kernell
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo