Kategori: Sorgliga dikter
Änglarna ser mig inte
Tunga steg med ett rusande hjärta
Tar jag mitt sista avsked innan tåget avgår
Kalla nätter är ett faktum
Stressen kollar mig i mina röda ögon
Jag måste se mig i havet som en fri man
Röken täcker det karga landskapet
Om jag hade krafter bakom det bortglömda
Anledningar blir mitt fall
Den ostända orgeln spelar moll men aldrig dur
Stora under är som döva humm men ingen svarar
Änglarna ser mig inte
Jag hade alltid hållit mig borta från de fördömdas hand
Men med tiden blir man förblindad
Av vad det som skulle vara det uppriktiga.
Skriven av: Max Lundberg
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Dasi Rygord