Kategori: Dikter
Antonia
Antonia, min sköna
Din rygg är täckt av blomster
Vem smeker dina liljor
När jag inte längre finns
Min blick den har du fångat
Alla säkra broar bränt
Vem sover vid din sida
Och stryker ömt ditt hår
Antonia, jag drömde
Om ett hav i sommarskrud
Och mitt i vattnet stod du
Med rosor i ditt hår
Inte visste jag du var förbjuden
Min längtan var så stark
Så vacker, du min sköna
Att stenar flöt i land
Antonia, min livskraft
Låt lågan brinna klar
I vinternattens mörker
Jag vilar i din famn
I brasans sken vi vilar
Tätt tryckta mot varann
Din skuldra doftar av jasmin
Fastän sommaren är borta
Antonia, min glömska
Ska aldrig drabba dig
Du lever i mitt minne
Uti all evighet
Genom alla hårda stormar
Din själ leder mig tryggt
Och klockan stannar utan dig
Din närhet är min luft
Antonia, min älskade
Kan det inte vara så
Att du är meningen med livet
Att jag lever blott för dig
En ros som aldrig vissnar
Ett liv som aldrig dör
Antonia var i begynnelsen
Antonia är evigheten
Skriven av: Catharina Rossander
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen