Publicerat
Kategori: Dikter

Antonia

Antonia, min sköna
Din rygg är täckt av blomster
Vem smeker dina liljor
När jag inte längre finns

Min blick den har du fångat
Alla säkra broar bränt
Vem sover vid din sida
Och stryker ömt ditt hår

Antonia, jag drömde
Om ett hav i sommarskrud
Och mitt i vattnet stod du
Med rosor i ditt hår

Inte visste jag du var förbjuden
Min längtan var så stark
Så vacker, du min sköna
Att stenar flöt i land

Antonia, min livskraft
Låt lågan brinna klar
I vinternattens mörker
Jag vilar i din famn

I brasans sken vi vilar
Tätt tryckta mot varann
Din skuldra doftar av jasmin
Fastän sommaren är borta

Antonia, min glömska
Ska aldrig drabba dig
Du lever i mitt minne
Uti all evighet

Genom alla hårda stormar
Din själ leder mig tryggt
Och klockan stannar utan dig
Din närhet är min luft

Antonia, min älskade
Kan det inte vara så
Att du är meningen med livet
Att jag lever blott för dig

En ros som aldrig vissnar
Ett liv som aldrig dör
Antonia var i begynnelsen
Antonia är evigheten

Skriven av: Catharina Rossander

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson