Publicerat
Kategori: Dikter

Antons mörker

Månens sken lyste upp gatan som var tom den lätta vinden fick upp några
enstaka löv att dansa runt vid trottoarkanten.
Ljudet av fågelkvitter hördes lite i bakgrunden som fick ett snabbt slut
när en brummande sopbil rensade gatan på löv och annat material som man
slängt under helgen.
Anton vaknade av att klockan ringde han tittade halvsovande på den röda
väckarklockan som stod på nattduks bord med ett litet grymtande stängde
ha av klockan som stod på 05,00.
Anton gick upp motvilligt tog på sig sin blåa morgon rocken och gick ut
i köket med hasande steg och satte på en kanna kaffe för att vakna till liv.
Anton gick in i badrummet och såg sig själv i spegeln han tänkte fan va
gammal man blivit och man ser ut som en ny rostad tomat i huvudet och
håret är som en igelkott.
Anton var en vältränad man på 40 år med kort mörkbrunt hår och bruna
ögon och hade precis genomgått en skilsmässa med sin fru en 5 år yngre
kvinna med långt blont hår och havs blå ögon som man drunknade i av
välbehag.
Telefonen ringde med en stark signal och Anton svarade på andra sidan
tråden svarade en barsk mörk röst
– Hej Anton det är Janne Anton rynkade lite på pannan och funderade på
vem fan va Janne men svarade
– ja hej vad vill du då?
– Jo jag vill gärna meddela dig en sak som är viktigt kan vi träffas
utanför prive klockan 11,00
– ja men vem ..
Anton hann inte fråga vem det var innan Janne la på luren, men som tur
var så har Anton just det distriktet på sin posta runda, vid den tiden
var han nästan klar med sin utdelning.
Anton funderade lite på samtalet han fick hela tiden under blockningen
av posten och gliringar från arbetskamraterna bara gled förbi det var
inget ovanligt det var typiskt hans arbetsplats lite retsamt men
hjärtlig stämning.
Klockan var ca 10,30 när molnen började tjockna och en kvav lukt som
förutspådde åska, lite droppande från skyn hade börjat så smått. Anton
typiskt bara att denna mystiska Janne inte dyker upp vid den tiden han sa.
Klockan närmade sig 11,20 och himlen hade öppnat sina portar lite mer på
glänt. Anton började bli irriterad när han fick vänta och regnet slog
ner i allt snabbare takt han började gå mot kontoret för att inte bli
alltför våt.
Han hör den barska rösten bakom hörnet till krogen och vänder sig om
bakom honom stod en lång spinkig kille på ca 45 år med mörk mustasch och
ett litet pip skägg.
Med mörk Stämma, han harklar sig, sträcker fram sin högra hand och säger:
– Det är du som är Anton förstår jag, det är jag som är Janne.
Anton sträcker fram sin högra hand och tar ett fast grepp om Jannes hand
och skakar till med ett rejält handslag.
– Ja det är jag som är Anton.
Anton synar Janne väldigt noga uppifrån och ner och funderar på "VEM"
den här mannen egentligen är och "VAD" han vill.
Anton känner lite obehag av den här mannen och försöker komma på nåt och
säger:
- Ska vi gå och ta en fika kanske, så vi kan sätta oss ner så du får
tala om VARFÖR du tog kontakt med mig".
Dom kommer överens om att dom ska ta en fika på Kaféet som ligger runt
hörnet ett gammaldags 50-tals fik med röda skinnsoffor o gamla nötta
bord, den gamla lukten slår emot en på en gång man öppnar dörren till
Kaféet. Men man får ett lugn över axlarna, och det kan behövas i denna
stund Antons hjärta slår dubbelslag bara han tänker på vad Janne
egentligen vill Anton. Dom går fram och beställer det dom ska ha och sen
sätter dom sig vid ett bord som står längst ner på höger sida. Janne
harklar sig och säger:
– Jo du Anton, Det är så att vi är förföljda av en yttre makt så vi
måste kunna samarbeta med varandra för att undgå konspirationen mot oss
Anton studerade honom misstänksamt vad är detta för en idiot egentligen
förföljda har han tagit någon drog eller?
Anton sa inget utan bara frågade förvånat
- är du säker på att det är rätt person du talar med jag är en simpel
brevbärare som inte har något med makten att göra?
– Ja det är deras sätt att komma in i samhället på ett bra sätt via
vanliga människor för att sedan ta över efter att hjärntvättat våra
Sinnen, du kommer att märka det efter ett tag.
Anton hånler lite inombord och tänker att denna kille behöver nog hjälp
men frågar
– vilka är dom?
Janne ändrar plötsligt ansiskts uttryck till mer vettskrämd och börjar
se sig oroligt omkring han reser sig snabbt och mumlar något ohörbart
och springer i väg precis som om han hade upptäckt något i kaféet.
Anton tittade förvånat på stolen som Janne hade suttit på, sedan ut mot
gatan han hade försvunnit och sedan tittade han runt i omgivningen på
caféet men fann inget underligt mer än att gästerna tittade mot deras
bord på ett misstänksamt sätt.
Anton tänkte att det är ju inte så konstigt när Janne betedde sig som
han gjorde.
Dagen hade börjat övergå till kväll och mörkret hade kommit smygande men
regnet hade avtagit.
Det var en varm men kvav fredagskväll Anton förberedde sig att gå ut med
sina vänner hade precis köpt några öl och tilltugg för att senare gå
vidare till dem.
Anton började höra något bakom sig i vardagsrummet det lät som röster
han vände sig om men såg ingenting men efter ett tag klarnade rösterna
och han började förstå vad som sades de talade direkt till honom, de sa
”skjut din mor nu”
det var som en kommenderande ton från någon som Anton inte kände igen på
rösten.
Anton började känna sig ångest fylld och funderade på vad fan är detta
han gick ut i hallen då träffade han på Janne som stod i hallen han hade
precis kommit in från trappan.
Anton frågade lite argt
– va fan gör du i min hall? Ut här ifrån!
Men Janne tittade lugnt på Anton och sa
– det har börjat eller hur?
– Va fan snackar du om? ut ifrån mitt hem!
Anton började knuffa på Janne för att ut honom ur lägenheten men Janne
sa bara med lite lugnare ton
– ta det lugnt är det inte så som jag frågar dig?
– Va fan är det du dillar om? ut!
– Rösterna som kommenderar dig
Anton lugnade ner sig och frågade Janne
– hur visste du om dem?
– Det är så det börjar dom ansluter sina apparater i din hjärna när du
sover och sedan börjar de hjärntvätten.
– Vilka är dom?
– Utomjordingarna från planeten nedroj de planterar in bevaknings
utrustning överallt i tänderna eller andra ställe på kroppen.
Anton börjar undra om det stod riktigt rätt till i Jannes psyke och
började känna sig lite besvärad av hans närvaro. Anton kunde inte komma
ifrån att han faktiskt hörde röster och frågade Janne
– har du själv varit med om det?
– Ja för en tid sedan jag märkte det med att jag fick dånande huvudvärk
det kändes som om man byggt in en bergsprängare i huvudet och näsan
började rinna av blod men tillslut vande sig min kropp.
– Det har inte jag haft någon känning av
– nej det är för att de har utvecklat sin teknik så att man inte märker
det på samma sätt.
– Hur bekämpar man dem?
Janne började åla sig i stolen och grimaserade lite och sa tyst nästan
ohörbart
– det kan man inte.
Anton sjönk ner i soffan som en sten på väg till havsbotten men frågar sedan
– hur är detta möjligt hur hittade du mig och vem är du egentligen?
Janne tittade upp ifrån sin i hopsjunkna ställning ifrån stolen och
satte sig i en bekvämare ställning. och
Sa med bestämd ton
– Jag har varit här hela tiden men du har inte upptäckt mig förrän nu
hoppades hela tiden på att det inte skulle gå så långt som det gått.
Anton tittade förvånat och lite obehag på Janne han frågade med en lite
aggressiv ton
– vad fan menar du jag har inte sätt dig innan.
Janne tittade på honom och sa med lugn stämma
– nej men jag har varit med i er familj sedan du blev född men har inte
kommit fram till din vetskap förrän nu.
Janne reste sig för att gå han gick med hasande steg mot ytter dörren
Anton gjorde inga försök till att stoppa honom utan kände bara lättnad
av att han gick.
Anton vaknade på lördags morgon med dånande huvudvärk efter en lyckad
kväll dagen innan och gick upp och tog sig en återställare. Anton gick
in i sovrummet igen för att vila lite till och hör en kvinnlig mjuk röst
– OH har du redan vaknat jag ska nog själv bege mig till jobb men det
var en trevlig kväll ett bra One night stand och gav ifrån sig ett snett
leende vad är klockan ska börja jobba klockan ett?
Anton tittade på henne och såg en kurvig lockig brunett med härliga
rådjursögon och fasta fina bröst och tänkte ”henne skulle man gärna vara
patient till”
Anton kom inte på hennes namn och ville inte fråga för att inte verka
oartig utan tog reda på att klockan var tolv.
Susanne som hon heter gick snabbt upp ur sängen och började stressat ta
på sig sina kläder
– FAN !jag börjar jobba på akuten klockan ett hoppas jag hinner
beställer du taxi?
– Ja det är ok lugnt du hinner
hon gav Anton en stor kram och en kyss och gick med snabba steg ut mot
taxin som väntade där nere.
Anton lade sig ner i sängen för att ta det lugnt och kurera sig efter
gårdagens bravader. Han hör ett smällande ljud som om någon lekte med
brevlådan, han gick ut i hallen och såg en man med svart lång rock och
svart hatt ansiktet var lite ärrat på vänster kind som han troligen fått
i yngre år mannen var omkring 60-65 årsåldern ganska välbyggd för att
vara så gammal.
Anton skrek till honom
– va fan gör du här!
Anton försöker med handgripligen kasta ut honom ur lägenheten. Han
svarar lugnt
– ta det lugnt jag ska hjälpa dig med dina problem hörde att du hör
röster och liknande fick höra det av Janne
Anton lugnade ner sig.
– vem är du?
– Jag heter Adam och är här för att hjälpa dig mitt svar är att de
använder dig för att kunna manipulera och ta makten i världen på ett
normalt sätt genom att opera in en sändare i dina tänder kan de
kontrollera dig på ett bra sätt vilket de gjorde när du sov.
– Men då vet de om att du är här nu och försöker varna mig
– Nej jag har en sändare som stör signalen så de inte kan uppfatta vad
som pågår så de misstänker ingenting jag ger dig ett par glasögon som
gör att du ser vilka som är utomjordingar och vilka som inte är det
genom att ge dem grönfärg.
– Men varför tar de inte bara över eftersom de kommit så långt i
utvecklingen så kan de väl bara ta över eller hur?
– Nej de tål inte vissa virus typer som vi har här på jorden så de måste
använda en människokropp och via genetiken anpassa sig till vår miljö
efterhand de får mer information så kommer de till att ta över samhället
utan att vi människor får reda på det.
Hur vet du det?
– Jag kom på dem av en tillfällighet när jag var på en promenad i skogen
och såg ljusskenet som farkosten kom med eller ufo som man brukar säga,
men den syns inte de har kamouflerat det bra så man kan inte se det och
rakt igenom strukturen. vet inte hur de gör men det kan vara illusion
som de utnyttjar vår hjärna är lite speciell. Jag har försökt att tala
om det för myndigheterna men ingen tror mig förutom Janne så jag
försöker hjälpa de som drabbas så vi gemensamt kan bekämpa dessa Alien.
– Men vad har det med rösterna om att jag ska döda min mor att göra?
– Det är deras sätt att ta kontroll över ditt sinne du kan inte se
ansiktsutryck så bra eller hur de flesta verkar vara av samma art och du
har svårt att tolka dem har jag fel?
– Nej i och för sig inte men vad kan jag göra åt detta?
Glasögonen avgör vem du kan lita på vilka du inte kan lita på och bör
bekämpa genom olika metoder kan du ta död på dem och se upp de kan
finnas de som förvirrar dig med olika påstående.
Vilka påstående? Det märker du efter hand
Adam vänder sig om plötsligt och försvinner med snabbgång därifrån Anton
hinner inte säga någonting innan han är försvunnen.
Anton står still och ser förvirrat ut i tomma intet och funderar på vad
fan är det som händer här han tar på sig glasögonen som han fick av
Janne det var ett par med svarta bågar som passade honom perfekt och
tittar ut genom fönstret och ser att solen skiner upp gården där han
bor. ett par barn leker vid gungorna och kivas på bänken mittemot sitter
föräldrarna och övervakar sina barn.
Anton upptäcker då plötsligt en man kommande gående mot bänken där
mammorna sitter och vänder sig hastigt om mot Antons fönster som ruckar
tillbaka för åsynen av personen som hade ett grönt avlångt huvud med
fingrar lite längre än normalt ansiktsuttrycket visade ingenting verkade
mer nollställt kroppen var ganska smal och var nästan 2m lång inget hår
på hjässan som var grönt som ett äpple.
Anton kastade i väg glasögonen av förskräckelse av vad han precis
bevittnat och tänkte för sig själv är detta verkligen sant han nöp sig
själv för att se att han inte drömde vilket han inte gjorde det började
blöda Anton tittade förvånat ner på armen och såg att han hade en sax
som han hade nupit sig själv med han gick snabbt ut i köket för att
stoppa blodflödet.
Kvällen började nalkas och Anton satte sig framför teven för att ta det
lugnt och tittade på nyheterna samtidigt som nyhet uppläsaren började så
tittar han instinktivt på Anton och säger du måste kontakta Janne ni
måste försöka att lösa problemet som har uppstått så de inte tar över
här på vår planet Anton rycker till och lägger sig i foster ställning
vid soffans ena ända då dyker Janne upp ifrån hallen och går fram till
Anton och säger lugnt
Va inte rädd de har installerat olika tekniska prylar här för att kunna
kontakta oss du har ju in opererad mikrofon i tanden så de kan höra vad
vi säger men det gå att störa
Anton tittade o förstående upp och satte sig upp i soffan
– Hur har de ..
– De sövde ner dig när du låg och sov för att du inte skulle märka det
Anton började plötsligt höra en k vinnlig röst långt borta han började
se sig om och undra var den kom ifrån Janne säger lyssna inte på henne
hon försöker bara att lura dig till att inte göra som vi har talat om.
Janne vände sig om gick ut i hallen försvann lika snabbt som han kom.
Anton somnade in, konstigt nog ganska snabbt trots det uppskakande han
varit med om.
Anton vaknade av en mjuk röst han tittade yrvaken upp och ser en mörk
hårig kvinna med rådjursögon och med en slank fin kropp.
- din medicin Agatha kommer snart
- va Agatha vem är det?
Hon vände sig om och gick.
Anton tittade sig omkring och såg ett kalt rum med ett litet bord och en
garderob ett fönster som inte gick att öppna. Plötsligt dyker Stefan upp
vid dörren
- ät inte pillerna de är utomjordingarnas sätt att kuva dig till
underlydnad tro inte på vad de säger.
- Ok jag kastar dem i papperskorgen
- Bra du måste ta dig ut på något sätt
- Ok
Anton gick ut ur rummet och såg en lång korridor med kalla väggar och
med olika rum längst med korridoren.
Anton gick mot en utgångs dörren och försökte att gå ut men den var
låst, han började skrika
- släpp ut mig för fan vad vill ni mig? Jag vill inte vara någon jävla
försöks person för era utomjordiska experiment.
Anton tog en stol i närheten och försökte att slå i sönder ett fönster,
då hör han en signal och två bastanta män kom springande och tog ner han
på golvet och bar in honom i rummet samtidigt kom kvinnan som hade väckt
honom med en spruta och gav honom en injektion, Anton somnade in efter
ett tag.
När 7 timmar hade gått vaknade Anton av en kvinnlig röst
- hej Anton mitt namn är Agatha vet du var du är? Vilken dag är det.
vilket år?
Anton var lite omtöcknad men väldigt lugn svarade
- jag är väl infångad av er för vidare experiment vet inte riktigt
vilken dag det är men det är juni månad 2006.
- Har du tagit någon drog?
- Nej har aldrig tagit något sådant i mitt liv
- Ok du ligger inne på psyk avd 80 på sus det är december 2010 du har
varit inlagd i 6 månader på grund av att du har kommit in i en psykos
som vi nu ska hjälpa dig ur, vi har nog hittat rätt medicin du har
litium för att du ska känna ett jämnare humör och leponex för att
hallucinationerna du får ska avta samt cybril för att du ska känna dig
lugnare men du kommer att skov ibland men då vet du att det är din
sjukdom som gör sig påmind.
- Ok så allt jag varit med om var en sjukdom?
- Ja jag såg i din journal att din mor hade en psykos sjukdom innan hon
tog sitt liv och det kan vara genetiskt vilket tyvärr du har fått
- Har du någon gång funderat på självmord?
- Nej
- Du verkar inte självmords benägen men det kan ändras i och med den
sjukdom du har
- Hur länge kommer det att ta innan jag blir frisk
- Du får nog vara inlagd ett tag till men du blir bara frisk med medicin
Agatha gick, Anton gick ut i korridoren med en framåt lutande gång och
en stirrande tänkande blick och funderade på sitt öde.

Jag är en vanlig postare som skriver ibland när andan faller på skriver bara vad som poppar upp i huvudet. Jag gör inte som man ska göra som ni skrev här på novell.nu men å andra sidan är jag inte ute efter att bli författare i den bemärkelsen ? bara när man känner för det men jag har tagit råden till mig som ni skrev. Jag spelar även amatörteater som hobby. Vet inte riktigt vad ni vill man ska skriva är singel för tillfället och låter ödet bestämma om man träffar någon ? har släkt i italien
Anthony Palm är medlem sedan Anthony Palm har 6 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga böcker, inga barn, inte mycket att skryta med kort sagt. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag gömd någonstans i krokarna,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren