Är det värt det

Nalle Puh sa en gång att 'Om man inte vet vart man ska så är det ingen idé att man skyndar sig, för då vet man ändå inte när man är framme'. Vilken genial tanke. Plötsligt ser inte den plats man befinner sig på så främmande ut längre, och känslan man har formas långsamt och i all stillhet till ord i huvudet... kanske var det hit jag skulle. Man behöver plötsligt inte ens ett syfte med det, eftersom man ju faktiskt inte vet. Själv har jag gjort en paus i sökandet, brottat mej fri från olustkänslan av att aldrig känna mej hemma och insett värdet i att inte veta vart jag är på väg, därför att då är jag ju faktiskt alltid framme, det har gett mej tid att riktigt känna efter, istället för att ständigt söka efter något annat. Och det där med att sitta och må dåligt, tro att man håller på at bli tokig... Det är inte en enda människa som faktiskt bryr sig, vare sig du mår dåligt eller inte iallafall, Så man kan lika gärna må bra. Den enda orsaken som finns, till att vi mår psykiskt dåligt, är bilden vi själva konstruerat i våra tankar om hur vi skulle vilja må och ha det. Därför kommer vi alltid att må mer eller mindre psykiskt dåligt.
Och det värsta med det för dom allra flesta, är att ytterst få av oss insett att det är just det som är kärnan och drivkraften i oss, och det enda som kan ge oss styrka, leda och hjälpa oss att komma vidare på vår väg mot den plats vi valt att kalla för 'framme'. Och vilka är det som kommit på det? Jo, dom som tjänar pengar på att kalla alla andras frustration, och psykiska misär för 'sjukdom', och sedan försöka bota oss ifrån den med hjälp av tabletter och terapi. Dom är ambitionslösa människor som inte insett att psykisk misär, är kreativitetens moder. Eller så har dom det, och tycker att, varför ska vi tala om det för dej, när vi mår så bra av att du mår dåligt. Jo, och det är lätt att bevisa, men en enda, och dessutom ofullständig mening...
'...ty han talar med de lärde på de lärdes vis, och med bönder på latin.'
Lägg den på vem du vill av de som säger sig vara din vän i nöden, eller på alla de som säger sig vara det, och på alla som under alla år, sagt sig vara det, och fråga dej sedan, '-Varför mår jag aldrig bättre?' Detta är en makt lika stor som gud är för den kristna överheten. Lägg märke till skillnaden, mellan den kristna överheten och de kristna, ...de lärda och bönder. Men det märkliga är inte att, eller ens om gud finns eller inte, utan att vissa människor har kunnat vara, och fortfarande är så grymma, att dom ens kunnat komma på en sån tanke. Och det är samma makt och samma ofantliga grymhet som ligger till grund för att en del tar till så oerhört raffinerade tricks och noggrant uträknade metoder, för att hålla vårt hopp vid liv, om att en gång kanske komma i närheten av, eller kanske rent av låta oss snudda vid det mål dom för så länge sedan målat upp för oss. Och det bara för att tillgodose sina egna egocentriska syften. Sedan att dom för länge sedan sett oss blåsa rätt förbi, det vi själva från början uttalat strävat efter... phe. Det vi på vår väg missar, är de lärdes behållning.
Dessa människor är falska slynglar som använder förmågan till inlevelse i andra personers reaktioner, till att manipulera de grundläggande tingen för personernas bekymmer, så att personen ser bekymret klart och tydligt, men förstår inte att spåren som ledde dem dit är effektivt igensopade. Och vad händer då? Jo, personen hamnar i ett manipulerat förtroende och beroendeskap till 'den lärde', och därför inte känner behovet av att söka efter orsaken, dom får en att tro att det på något sätt räcker med att 'den lärde' vet, och att 'den lärde' är deras vän. Gudstro kan också få människor att tro, att endast vetskapen om hur ett bekymmer ser ut räcker. Visste vi, och förstod vi själva behövs dom ju inte längre. Just det att slippa försöka hitta själva brytpunkten, kärnan och orsaken till vad det nu än må vara vi söker, är själva beroendet till 'de lärde'. Deras näring är att människor i allmänhet dömer mera efter hur skenet av dom ser ut, än efter hur verkligheten faktiskt ser ut, som alla visserligen ser, men få förstår. Dom är diplomatiska människor som tänker sig för två gånger innan dom ingenting säger, dom nickar långsamt med huvudet, höjer kanske ena ögonbrynet en aning, och säger… – Mm, ta det till dej, och tänk på det.





Vår behållning då? Jo, vi har faktisk ett val i livet som oavsett allt annat är bara vårt egna.
Det enda vi har full kontroll över, och det enda vi helt utifrån oss själva kan välja helt fritt,
helt oberoende utav hur den situation vi lever i, och helt oberoende utav hur vårt liv i övrigt ser ut, om vi är fattiga, rika, djupt olyckliga eller fullständigt lyckliga, är dom personer vi väljer att ta till oss som våra vänner, och den person vi väljer att ha en intim relation med.
Allt annat är golf. Man står där redo med klubban i högsta hugg, bollen ligger perfekt upplagd på pegen... Man gör ett övervägande, ok. Du och jag köper det här huset, den där bilen, vi inleder det här förhållandet, eller vad det nu än kan vara, och sedan slår man till. Resten är en vandring fram till den plats där bollen hamnade, och hur en golfrunda slutar vet ju alla, förr eller senare kommer man fram till det oundvikliga hålet. Hur golfrundan ter sig, beror på oss.

Kontentan av det här då? Jo, varför låta andra klappa till den där förbannade bollen? Man hittar den ju för fan inte. Och deras anvisningar om vart den tog vägen, och hur man ska gå för att hitta den, stämmer ju inte heller.
Det handlar inte om att göra något definitivt, och för all evighet avgörande val, det handlar inte om att det ska vara lätt, eller att hitta den ultimata lösningen.
Människor har i alla tider frågat sig... - Vad är det för mening med livet?
Men, jag tror att jag kommit på ett svar på detta evinnerliga huvudbry. För det första går det inte att hitta en orsak till alla händelser. Därför att det finns inte en orsak till alla händelser.
Däremot finns det faktiskt ett syftet bakom alla handlingar, som man om man vill kan tolka som en möjlig orsak till händelsen. Så, meningen med livet måste vara helt styrt av var och ens syfte, med vilket man ger sig ut i livet. Därför att utan syfte finns det ju heller ingen mening, och då är det ju inte så svårt att förstå varför det kan kännas så grymt meningslöst.
Vad är ditt syfte? Vill du spela golf…?
…eller vill du springa runt och leta reda på andras bollar?
Välj bara det du anser vara mest värt för dej, oavsett hur mycket och, eller vad det kostar.
Den enda fråga som är väsentlig för dej just nu är… ”Är det värt det?”
Vad vinner jag? Vad förlorar jag? Är det värt det?

Skriven av: Vincent