Kategori: Dikter
Arma konstnärssjälar
Arma konstnärssjälar.
Ack ni arma konstnärssjälar, utsvultna av erat galna tillstånd och era välvilliga hjärnor.
Ack ni arma konstnärssjälar, sorgen över ert förlorade medvetande, inte finns den alls.
Så vacker är glöden.
Så vacker är döden.
Varför går ni inte längre?
Varför har ni stannat?
Ty vacker är kvinnan i all sin härlighet.
Ty mäktig äro mannen i all sin salighet.
Så smått ett nytt rike skymta.
Så smått har en ny era börja.
På blod, svett och tårar byggs detta.
På männens axlar byggs det.
Ack det ståtliga som vi har byggt.
Att det i ruiner rasat!
Och nu i våra hjärtan sakta brunnit upp och förvandlats till glöd.
Och nu är den liksom allt död.
Genom mången svek och blodsutgjutelse.
Genom allt som förut var något värt att leva för.
Den gamla tiden äro slut.
Den nya tittar ut.
Ser sig själv som den enda.
Ser sig som av gud sända.
För vårt bästa.
För vårt nästa.
Att göra slut på det gamla och det nya bygga.
Att göra de gamlas spöken skygga.
Ack ja.
Ack ja.
Vart är vi på väg?
Vart skola vi fara?
Vad skall framtiden oss visa?
Vad skall vi få se och vad gör oss berömda?
Skriven av: Sebastian Sundberg
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo