Kategori: Dikter om längtan
Årstider
I hela universum ville jag bara vara henne.
Hon som tände flammor i människors hjärtan när hon traskade förbi.
Tjejen som lämnade blomfrön i ditt hjärta och planterade rosor i din själ för att växa med dig.
’I min spegelbild så såg jag ingenting annat än reflektionen av en flicka som hade klippts itu’
Jag var två delar av ett stormande hav och det enda jag bad om - det var att bli världens vackraste stilla hav.
Varför kunde jag inte vara tjejen av sol med ögon som pooler av honung och lönn sirap?
Hon var som en hel blomstrande trädgård en varm april kväll medan jag var vinterns döda växter och träd.
Jag var grå, mörk och dyster och det var allt som jag såg i spegeln.
Men kanske.... bara kanske...
Så var jag vinterns gamla sköna klädd i 2000 talets moderna, som egentligen var havets oupptäckta djup?
Medan hon var flickan av rosor och orkidéer var jag vinterns tunna snöflingor och marin blåa himlar.
Jag insåg just då -
Hon kunde få vara vårens och sommarens värme och ljus,
och jag,
skulle få vara hela höstens och vinterns stjärnhimmel och måne.
Vi skulle båda få lysa,
men på olika vis,
i olika årstider.
Skriven av: I.K Andersson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen