Publicerat
Kategori: Dikter om kärlek

Att falla och sedan försöka flyga.

Det är sjukt hur mycket en enda människa kan förändra hur man är och hur man tycker. Jag har alltid velat bli kär i någon. Men inte på det här sättet. Det är bara plågsamt.
Även om det är den första jag fallit för så vet jag att vägen upp igen är allt för lång nu för att nå. Och även om jag börjar klättrar upp igen så slutar det alltid med att jag faller ner igen. Faller längre ner, ensam och sårad. Tanken av att han kanske är ihop med någon annan gör att hjärtat värkar. Tanken av att han kanske aldrig har tyckt om mig värker. Det är smärtsamt att tänka på att i framtiden kanske han håller i en annan tjejs hand, lycklig, glad och förälskad. Inte en enda tanke på något annat förutom henne.
Kanske redan om 1-2 år kan det hända, och då kan jag se allt om hon går på samma skola. Jag skulle inte kunna klara det. Att se honom lycklig gör mig glad, men att se honom med någon annan som är anledningen till att han ler, och är lycklig. Nej, den smärtan är för mycket.
Han är glad men jag är inte anledningen till det. Så att se honom vara förälskad i någon annan är bara smärtsamt att se. Men vad ska man göra när ens hjärta blev taget av honom. Ska man försöka gå vidare utan ett hjärta eller måste man ta tillbaka det och riskera att ta sönder det?

Jag älskar att skriva med känsla. Att skriva så man kan leva sig in i varenda mening som om man vore där
Rebecka är medlem sedan Rebecka har 1 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga böcker, inga barn, inte mycket att skryta med kort sagt. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag gömd någonstans i krokarna,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren