Kategori: Dikter om kärlek
Att falla och sedan försöka flyga.
Det är sjukt hur mycket en enda människa kan förändra hur man är och hur man tycker. Jag har alltid velat bli kär i någon. Men inte på det här sättet. Det är bara plågsamt.
Även om det är den första jag fallit för så vet jag att vägen upp igen är allt för lång nu för att nå. Och även om jag börjar klättrar upp igen så slutar det alltid med att jag faller ner igen. Faller längre ner, ensam och sårad. Tanken av att han kanske är ihop med någon annan gör att hjärtat värkar. Tanken av att han kanske aldrig har tyckt om mig värker. Det är smärtsamt att tänka på att i framtiden kanske han håller i en annan tjejs hand, lycklig, glad och förälskad. Inte en enda tanke på något annat förutom henne.
Kanske redan om 1-2 år kan det hända, och då kan jag se allt om hon går på samma skola. Jag skulle inte kunna klara det. Att se honom lycklig gör mig glad, men att se honom med någon annan som är anledningen till att han ler, och är lycklig. Nej, den smärtan är för mycket.
Han är glad men jag är inte anledningen till det. Så att se honom vara förälskad i någon annan är bara smärtsamt att se. Men vad ska man göra när ens hjärta blev taget av honom. Ska man försöka gå vidare utan ett hjärta eller måste man ta tillbaka det och riskera att ta sönder det?
Rebecka är medlem sedan 2016 Rebecka har 1 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren