Bakom en Mask

Fyra löv på en gren. De står helt stilla. Ingenting får de att röra på sig. Inte ens vibrera en millimeter. De väntar. Väntar på att dö. De är fortfarande vackra. Men inte länge till. Det enda som omsluter dem är mörker. De hoppas kunna dö utan att någon märker det. På ett respektabelt sätt. Men de skakar egentligen. Ingen ser det. De har hålt masken för länge. De har försökt se bra ut. Se lyckliga ut. Se ut som om de är nöjda med att lämnas i mörkret. Men mörkret är för stort för dem. Det är för stort för dem. För stort men de kan inte visa det. Inte för någon. Inte förrän mörkret omsluter dem. De vill inte visa det för sig själva. Inte för någon. Bara för mörkret. Inte ens för mörkret.

Vi bygger en mask. Vi är inte nöjda med den så vi bygger om den. Vi är fortfarande inte helt nöjda så vi ändrar på den. Vi börjar nöja oss men masken kan fortfarande bli bättre. Vi blir aldrig nöjda med masken utan fortsätter ändra den. Vi är stolta över masken. Vi skäms över masken. Vi är nöjda över hur långt vi kommit med den. Hur mycket bättre masken ser ut än när vi först börja ändra på den. Vi använder masken så mycket vi kan. Vi låter masken göra oss lyckliga. Vi övertalar oss att masken inte är en mask. Om masken är dålig är det slut med oss. Om masken är bra håller vi ut ett tag till. Vi inser att masken är en mask. Vi inser att allt vi gjort varit under denna mask. Vi förstår att allt är en mask. Vi förstår att allt som gjorts med masken på inte är på riktigt. Vi lämnas kvar en dag ensamma med masken. Utan någon att visa upp den för. Vi tar av oss den för en kort stund. Vi förstår att ingenting utan masken är bra. Vi blir rädda av världen utan mask. Vi förstår att masken är det som håller oss vid liv. Vi sätter på oss masken igen.

Vi har alla en mask. Medvetet eller omedvetet. Vissa av oss vet inte om det. Vissa av oss låtsas inte om det. Ingenting av det vi gör utan masken är användbart. Ingenting av det vi gör med den är äkta.

Ingen vill vara kvarlämnad med sig själv. Ingen tycker om sig själv helt och hållet. Inte utan masken. Utan masken är vi för mänskliga. För sårbara. Vi skulle aldrig låta någon se det. Inte utan att skämmas. Vi själva skäms över det. Varför skulle vi visa det för någon? Det skulle bara vara ett desperat rop på hjälp. Vi vill inte ha någon hjälp. Vi skäms för mycket. Vi tror inte på att någon kan hjälpa oss. Inte ens vi själva kan.

Allt är egentligen ganska bra. Ingenting är egentligen någonsin det. Bara när masken är på. Snart är masken på igen.

Skriven av: David RB