Kategori: Dikter om längtan
Barnet
Ett barn under ängslan trälandes genom årets alla dagar, i tystnad.
Lekandes för sig själv i ensamhet.
Allt rakt, allt rent.
Utom de andras händer att röra.
Far som dog, ensamhet som uppstod.
Mor som ensam sliter.
Far och man som skulle finnas där, som saknas.
Annan man och för mor sambo som följer.
Hjälpande hand, stjälpande hand.
Av alkoholen talande.
Med hand, med tunga.
Åren går efter åren som åren går.
En annan man och sambo som följde avvisas, av en ensam son.
Åter ensam mor och ensam son.
Förruttnelsen tilltar, avgrundens andedräkt känns vid.
Av droger talande.
Med hand, med tunga.
Satans klor.
Inget hopp, ingen utväg.
Inte om detta jordiska liv.
Utom om livet självt, och barnet ropar:
"Låt mig bli född på nytt i himmelen."
Ett ljus tar vid, mörkret omgärdar dess slav.
En strid uppstår.
Där ljus lyser, mörker kan där inte härska.
Ljuset tar makten.
Mörkret tar striden, striden fortsätter.
Frestelse och fall och uppgång.
Åter, åter och åter.
När får själen leva av kärlek?
När får själen däri leva?
När får själen läkedom?
CHRISTER SANDVIK
Tisdagen den 27e augusti 2013
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg