Kategori: Dikter
Barnet som jag ser
Kära barn som jag ser
står inte längre på vår jord
Jag ser henne sitta och be
att slippa se hennes mors mord
Hon skådar upp i det blå
hon sitter ensam och gråter
Hon vill åter sin mors få
därför är det sorgen hon förlåter
Hennes kinder är röda
hennes ögon är gröna
Hennes mor lever bland döda
där fridens liljor är det sköna
Det lilla barn jag ser
som sitter ensam i det blå
Sitter varje dag och ber
att hennes mors hjärta ska slå
Varje tår som faller
är guld till mors händer
Det lilla barn lever i ensamhetens galler
där hon sin önskan till sin mor sänder
Önskan igen om att få finna sin mor
så hon får vila i sin mors varma famn
Ensamheten för det barn är stor
när vägen till hennes mor inte finner sitt namn
Tårar var dag, tårar var minut
ensamheten i det blå
En liten ängel som vill finna ett slut
där hennes mor väntar för att sitt barn åter få
Skriven av: Marlene Rhodin
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo