Publicerat
Kategori: Dikter

Barnet som jag ser

Kära barn som jag ser
står inte längre på vår jord
Jag ser henne sitta och be
att slippa se hennes mors mord

Hon skådar upp i det blå
hon sitter ensam och gråter
Hon vill åter sin mors få
därför är det sorgen hon förlåter

Hennes kinder är röda
hennes ögon är gröna
Hennes mor lever bland döda
där fridens liljor är det sköna

Det lilla barn jag ser
som sitter ensam i det blå
Sitter varje dag och ber
att hennes mors hjärta ska slå

Varje tår som faller
är guld till mors händer
Det lilla barn lever i ensamhetens galler
där hon sin önskan till sin mor sänder

Önskan igen om att få finna sin mor
så hon får vila i sin mors varma famn
Ensamheten för det barn är stor
när vägen till hennes mor inte finner sitt namn

Tårar var dag, tårar var minut
ensamheten i det blå
En liten ängel som vill finna ett slut
där hennes mor väntar för att sitt barn åter få

Skriven av: Marlene Rhodin

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar. Skrivandet har blivit ett sätt att ventilera och släppa ut filtrera och rensa.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson