Kategori: Dikter
Barnet under solen
Jag grät ibland om natten då världen var för stor
Täcket som ett skydd mot mörkret där inga spöken bor
Men luften den tar slut när drömmarna beblandas
Jag gjorde lufthål mot världen för att kunna andas
Och i min låtsasvärld fanns bara mirakel
Kärleken växte som ett litet barn
Men även ett barn kan göra fel
Och då finns bara förundran kvar
Hos de som trodde att kärleken var jag
Drömmarna växte sig stora hos barnet under solen
Framtid och framgång var den största idolen
Verkligheten kom som isande köld
Kvar blev en stor och ömmande böld
För barnet var stort nu, och miraklen var slut
Men spökerna väntade i allt som var sant
Allt barnet ville var att komma ut
Och söka efter framgångens lockande diamant
Skriven av: dannie
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen