Kategori: Dikter
BLOMMA.
Längst in i ett rum på äldrevården,sitter en kvinna allena.
Det knackar på dörren,och snart hörs en röst:
--Förlåt farmor,om vi är sena.
Barbarnen räcker fram gåvan de har.
En blomma,och farmodern blir glad.
Hon tycker att den är så vacker,och att den har små fina blad.
Säg farmor,frågar en utav barnen,visst mins du väl namnen som vi bär?
Men farmodern,sägar blott ännu en gång.
--Så vacker den här blomman är!
Besökarna talar om sånt som hänt,men också om väder och vind.
De ser inte tåren som sakta,sakta rinner längs farmoderns kind.
Det är inte lätt,när man bara ibland,minns namn på personer man känner.
När man glömt de tider som varit,och ansikten på sina vänner.
Trots det kan den enklaste blomma,nå fram på ett helt annat sätt.
Säkert förstår hennes barnbarn,fastän det inte är lätt.
Timmen är sen,farmor blir trött,så trött,att han nu måste få sova.
Barnbarnen viskar:
--Vi kommer igen,och tar med oss ännu en gåva....
Skriven av: Kjell-Åke Åkeson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen