Kategori: Dikter
Blott en Ande
De slår och sparkar, Men värst är ändå
Pratet, skrattet, hånet
Eller när de inte, låtsas som att du finns
Du tänker: Jag är blott en ande,
ingen märker om jag e borta!
Du struntar i skolan, struntar i familjen,
Ja t.o.m. börjar du strunta i... Dig själv
Du försöker få en vän, finna lyckan
Men allt du får e hårda slag och kommentarer
Du börjar skära dig i armar och ben,
Det svider när blodet stillsamt rinner
Men du känner dig oftast nöjd,
Sveket rinner ut med blodet
Tankarna börjar komma oftare nu,
”Varför lever jag överhuvudtaget?
Vem skulle sakna mig?”
En dag skär du dig i handleden,
du skriker när blodet sprutar.
Sedan är det över.
Om du bara hade vetat, att jag älskade dig!
Men NU är du… Blott en ande.
Skriven av: Anna
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo