Kategori: Dikter
Blyg
Allt började där. Den där gången du låg jämte mig och kollade på mig med dem ögonen. Det var då jag visste. Visste att du var den person som var menad för mig. Men jag var blyg. För blyg, jag vågade inte ta steget. Jag visste inte hur jag skulle ta steget. Steget från vän till något mer. Något finare.
Tiden gick. Jag var ofta i din närhet. Jag gick på moln. Du var så vacker. Men jag ville mer. Mer än att bara titta, mer än att bara drömma. Jag ville uppleva. Tiden visade sig vara knapp. Det var först när tiden var ute som jag förstod. Förstod att jag hade förlorat dig.
Ditt hjärta var inte längre ledigt. Det tillhörde någon annan nu. Jag var på utsidan. Det var så tydligt nu. Ditt hjärta var förlorat till honom. Jag hade känt honom länge. Allt för länge. Länge nog att förstå. Du är borta. Försvunnen tillsammans med en bit av mig.
Tiden går. Pojke blir man. Mannen är bättre. Mannen är självsäker. Pojkens minnen finns kvar som en bit av en film. Han minns den tiden. Han minns henne. Känslorna, färgen, värmen från filmen är inte längre där.
Så kommer stunden. Hon är tillbaka. Hon har med sig något. Hon har med sig allt. Svartvit blir färg. Kyla blir värme. Värmen är bekant. Färgen är bekant. Pojken kommer tillbaka. Jag är blyg. För blyg. Tiden är knapp. Varför vågar jag inte...
Skriven av: Anon
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo