Kategori: Dikter
Borta i ett andetag
Jag ser inget, inget annat än siffror.
Dagen då du mötte ljuset, mötte jag mörkret.
Så fort jag ser det datum som du försvann, gråter jag.
Och varför ser jag det hela tiden?
Jag gråter nu... För att jag kommer aldrig att få träffa dig igen.
Jag vet att du din sista tid plågades och jag är
glad att din smärta är över nu. Det är bara det att du
överlämnade smärtan till oss.
Jag går här i mörkret och väntar på att någon ska komma och släppa in ljuset.
Dörren är nästan öppen. Min familj och mina vänner står där.
Skriven av: sara
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo