Kategori: Dikter
Borta i ett andetag
Jag ser inget, inget annat än siffror.
Dagen då du mötte ljuset, mötte jag mörkret.
Så fort jag ser det datum som du försvann, gråter jag.
Och varför ser jag det hela tiden?
Jag gråter nu... För att jag kommer aldrig att få träffa dig igen.
Jag vet att du din sista tid plågades och jag är
glad att din smärta är över nu. Det är bara det att du
överlämnade smärtan till oss.
Jag går här i mörkret och väntar på att någon ska komma och släppa in ljuset.
Dörren är nästan öppen. Min familj och mina vänner står där.
Skriven av: sara
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen