Kategori: Dikter om livet
Bussen
Sitter på bussen, vilar huvudet mot fönstret medan blicken följer rutten
Sitter på bussen ser utan att egentligen se hur allt försvinner medan bussen kör
Ensam bland en massa tomma säten medan bussen bara följer sin rutt
Utan något egentligt mål med bussresan utan att veta om det ändå ger något
Vilken nyans finns på löven som fallit av i oktober vet jag inte
Jag ser att allt står still utan något hopp utan bara bygga upp hus så rika kan bo
Trasiga själar ja de alltid makas på utan hänsyn till deras sår som behöver torkas bort
Bort från hjärtan som en gång trasats sönder utan nåd
Sitter på bussen mot området där männiksor bor med stora plånböcker utan begränsning alls
Deras uppfarter fylls av fina bilar utan mått
Båtar står som om de ska seglas med när som helst
Tänker att detta överflöd lär de tvingas tacka nej till om de vill rädda världen
Eller så kommer de offra jorden för sin egen skull
Tycker det blir märkligt att vi har så lite empati
Så stor själviskhet
Bara jag får så slipper jag lida
Frågor väcks
Ord med glädje fylls i deras fickor då dollartecknet syns
De rika kan snärja de fattiga med sina leenden utan att bry sig
Mat delas ut gratis till hemlösa utan tanke på att de utslagna behöver väckas
Då tvingas samhället ändras.
Välgörenhet kostar det med
Blir fler utan hem faller bort utan att någon bryr sig
Samhället faller mer ner mot avgrundeden
Sophie är medlem sedan 2019 Sophie har 61 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen