Kategori: Dikter
De Försvunna Ljuden
Ett skrik från poeten aldrig höras
Som de rör vid hans kalla kropp
Men aldrig beröras
Han Skriker för fullt de viktiga buden
Men ingen någonsin bryr sig om de försvunna ljuden
En tår vara fallen från ögon till kind
En syn han ser i illusion som är blind
Han dog utan sonen, utan bruden
Han levde alltid med full halls
Med de försvunna ljuden
Försöker skrika, de höras viskande rika
Munnen kan ej tala orden på tungan vara hala
Hjärtat mitt säger sig svida
Känslor i livet börjar kvida
Jag kom med de starkaste buden
Vara sanna är de försvunna ljuden
De lyssnar till min röst
Oljud utan knyst som en tröst
Talar genom väggar så tyst
Kväva lungan min, sträva tungan ej sjunga
Så ingen ser en vara bjuden
Med i kören med de försvunna ljuden
Skriven av: Fadi Johanen (Dimi)
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo