Kategori: Dikter
De kalla rosenbladen
Jag höll i rosen, rosenröd,
vacker, men som kärleken, död.
Den här rosen, den fick jag av dig,
det var din kärleksgåva till mig,
ett tecken på kärleken skulle den vara,
men löftet var bara
utav tomma ord, så meningslösa,
likaså rosen, i min hand, bort den fösa,
den är vacker och fin, bedårande, men ändå död,
ändå borta.
Rosen föll till marken och jag sprang iväg,
stod där på berget, tittade ner.
om jag hoppade ner, och inte fanns mer,
skulle mitt lidande ta slut, allt skulle vara borta,
men mina år skulle bli korta.
Sanden skulle långsamt färgas röd,
precis som den kalla rosen, som på marken ligger död,
jag ska inte ge dig den glädjen att skratta,
åt min svaghet, jag ska vara stark.
Långsamt går jag bort fån berget, slänger iväg rosen till annan mark.
Nu fanns den inte mer, den var borta. Precis som min sorg.
Det enda som fanns kvar av både den och kärleken var några ynka små, döda rosenblad, kalla och livlösa,
i vinden flyger bladen, rosen me',
och den rosen, fick jag aldrig återse.
Skriven av: TamaraM
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren