Publicerat
Kategori: Dikter om livet

Den gamle odalmannen

Där gick en gammal odalman
med trötta tunga steg,
han gick för att en sista gång
få syna äng och teg,
där han med möda, kraft och nit
röjt och odlat bit för bit.

Nu gick han där med skumögd blick,
såg som i en spegel
sin levnads dagar dra förbi,
han tänkte på en regel.
"Man får skörda vad man sått"
Det gäller stort, det gäller smått.

I all sin levnads tid han sökt
den regeln trogen vara.
Nu står han här i ålderns höst
och låter blicken fara,
ut över äng och åkerteg,
går så bort med tunga steg.

Han anar, snart så kommer dag
då ingen mer skall så
och skörda på den teg som var
hans stora stolthet då,
när han för första gången såg
där lyste gult av mogen råg.

Tid försvann, dag blev till år,
nu är det länge sedan
någon brukade hans teg
där sträcker träden redan
mörka kronor högt mot skyn
runt ödetorpet, långt från byn.

Och än i dag så kan du se,
emellan mörka grenar
där skymtar det en ändlös rad
av mossbelupna stenar.
Det är den gamles stengärdsgård.
Ett vittnesbörd - en minnesvård.

Skriven av: Ingvar Björkdahl

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Sten Wiking