Publicerat
Kategori: Dikter

Den levande fågelskrämman




Det var några dagar efter den sorgligaste händelsen i sitt liv. Himlen var mörk och regnig. Sorg, ensamhet och längtan kontrollerade honom. Det var något som behövs berättas, en värklig historia om sitt barn, om döden som plötsligt dök upp och tog med sig honom, en historia om det blöta såret som inte kommer att bötas för evigt.

_ ”Ingenting kan ersätta det” tänkte han.

Han nickade mot den fotografien om sitt barn. Han ville höra hans röst, leka med honom, cykla tillsammans, svara på hans nyfikna frågor.
Han saknade honom.

_ ”Det var hemskt att man inte får lång tid på sig att säga adjö”.

Han brast i gråt. Dock kunde han inte kontrollera sig, gråten flödar ur sina ögon när som helst.

Han märkte att det är en människa som satt bredvid honom, så nära att han hörde hennes hjärtans slag.
Det var första gången sedan den tragiska händelsen kände han på den varma mänskligheten som vill omfamna honom, se djupt på hans tåra ögon och höra hans genomskinliga historia.

Verkligen är det inte bara fåglar som lyssnar på honom, utan finns även en människa som kom med det stora leendet och vill vara med och höra hans regniga historia.

Skriven av: Dilawar

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Mimsan1

Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…

Mimsan1

På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo