Kategori: Dikter
Den sista dagen
Den sista dagen
Det är långt mellan dina djupa andetag
Ditt lidande gör att du blir alltmera svag
Släpp taget om livet styr ut på din nya färd
Vi kommer efter till himmelns vackra värld
Där finns ej tid eller rum inget jordiskt hinder
Där finns endast en kärlek som oss sammanbinder
Den sköra livstråden ger nu för den här gången vika
Liksom födelsen är döden för oss alla ofrånkomlig och lika
Min vision är att du vandrar på gator av renaste guld
Efter jordelivet är du fri från både smärta och skuld
Bland blåklint du sedan med fria själar dansar
Sedan binder du de vackraste blomster kransar
Den här gången bestämde du en vandring som var kort
Smärtan för oss som är kvar kommer att blekna bort
Det viktigaste är att du gjort det du var här för att göra
Ljudet av din mjuka stämma kommer jag fortfarande att höra
Nu faller ljuset över hela din plågade och sargade kropp
änglarna har kommit de skall för din smärta sätta stopp
De som gått före hämtar hem dig till en annan atmosfär
Gå i lycka och kärlek och vet att vi finns här
Rummet blir ljust ett av en brusten silvertråd
Befrielsen var nära men intet ond eller bråd
Förbindelsen till kroppen är nu bruten och resan slut
Ett skimmer av ett fridfullt ansikte
Gör att vi som blev kvar står ut
Skriven av: Eva-Lotta Holmberg
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen