Kategori: Dikter om döden
Den sista färden
Jag har vandrat långt över tidens stigar där minnet sjunger.
Halva livet eller mer av livet har flytt,men ingen rädsla bor i mitt hjärta.
Ej längtar jag tillbaka till ungdomen,när världen brinner i sin oro.
Låt mig vandra med värdighet kvar,när dagens ljus långsamt falnar.
När mina steg blir tunga som sten,och kroppen trött efter livets färd,
ska jag hälsa döden utan fruktan,
som en vän som bjuder till vila. Ingen ånger,ingen klagan mer,
blott ett tyst farväl till jorden.
Och på min sista stig i skymningen går jag hem till vilan jag förtjänat.
Döden är inget nederlag.Den är inte fiende,ej heller domare.
Den är ett slutligt andetag,efter en lång och mänsklig färd.
Det finns en helig värdighet i att få sluta sina dagar.
Utan rädsla,utan flykt,bara stilla gå.
Med vemod,ja,men också ro.
Jag hoppas,när den dagen kommer,att döden skall närma sig varsamt,likt sömnen efter en lång arbetsdag.Då vill jag gå till vila,med ett hjärta som burit sitt liv,och en själ som vet att den gjort sitt.Då vill jag sluta mina ögon,i tacksamhet över att ha levt.
Skriven av: Frank Bergqvist
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
JennyCaylin
Tjej på 30 år som skriver mestadels mörk poesi. Skrivit i flera år, sedan ca 2008.
På andra plats denna veckan: Taina Adolfsson