Den Vilda Jakten & andra dikter

DEN VILDA JAKTEN

Det är ljudet av sirener
och poesi som reciteras
Av spöklika explosioner
Det är kalla vindar
som viner likt vinterns gastar
och en gammal mans tal
om vinterblod och slutligt fall
Det är en mardröm
vi förlorats i
likt barn som vandrat vilse
i den Vilda Jaktens virvlar
Det är en enslig, enslig jakt
utan början och utan slut



DRICK VÄRLDENS SLUT TILL ÄRA

Drick världens slut till ära
drick en skål för dagens slut
njut av din trädgård i dödens oas
En tillflykt av brinnande färger
från årens malande kvarnhjul
Var ett vildgräs på en blåsig hed
eller en vild röd blomma
i full blom, redo att plockas
av en förbipasserande gud
Var en flinga av snö
i all världens skärseld
Lyft en omsorgsfullt blandad drink
till dina livfulla läppar
och le förstrött åt vad som fallit
och faller sönder



DEN VILDA JAKTEN II

Sent om natten
i vars ensamhet fåglar drillar
hörs ljudet av hovar och jaktrop
närma sig stormlikt
burna av en luft
inte längre av denna värld
Du kan höra den
om du ligger stilla
och låter Den Vilda Jakten
storma in i dina drömmar
För ett ögonblick
har himmelen rämnat
högvalvet, uppvärlden
är åter Den Enögdes
Ett ögonblick till
och den dragit förbi
Den Vilda Jaktens dån
i nattens timmar


ETT SLUT, EN BÖRJAN?

Idag jag såg en sällsam syn
som sänts från ovan med en hälsning
att den tid som stunda skall
är fylld till bredd av farliga slut
ja mer än någonsin tillförne
Jag såg i det som drog förbi
en slätt som bränts till döds
och det som fötts i vinterns grepp
har falnat och förblött
I denna dags ljus ligger klar
det en gång sammansmiddas ände
och vad jag såg var hjärteblom
som svekets dödsstöt brände


ETT SLUT, EN BÖRJAN?, II

Ja vi felar alla
i kärlek och liv tillika
Jag tror för blott ett ögonblick
att något ur min skuggas värld
dragits ut och blitt till kött
Men det är vad jag väntat mig
och två par ögon möts
Två meniga i livets fältslag
som fallit för en dröm
En tyst kommuniké
har förseglats
och bidar sin tid
i skammens, i sorgens skugga
Jag gör honnör för ödets general
och tänker bittert
på vad som komma skall
i visshetens dystra kölvatten

Skriven av: Sven André