Kategori: Dikter om livet
Den vita nötta bänken
Du sitter där på den vita nötta bänken
och din hud är fårad av livet
livet som du alltid älskat
men som lämnat spår i ditt vackra ansikte
En gång var du en ung flicka
dina ögon var som en blå sommarhimmel
och din hy glänste och var mjuk som sammet
Kindkotorna var höga och rosiga
och dina lockar slingrade sig runt ditt ansikte
Dina händer var mjuka och lena
och din röst var fyllig och varm
du sjöng alltid de vackraste sånger
och jag ville aldrig att du skulle sluta
Nu har din röst blivit tunn och svag
och dina ögon är grå och matta
dina kinder har tappat sin glans
och håret har en silvergrå färg
Livet var inte så snällt emot dig
men jag hörde dig aldrig klaga
Vi pratar om tiden som gått
och om den tid du har kvar
om alla minnen vi hade tillsammans
Nu måste jag gå ifrån dig
och du tar mina händer i dina
sen ser du på mig med en kärleksfull blick
Nu lämnar jag dig där på den nötta bänken
som jag minns att vi suttit många gånger
tillsammans med din hand i min
Jag ser en tår i din ögonvrå
den rinner sakta ner på din kind
men jag ser ser också ett leende
och jag glömmer dig aldrig
Gunilla Eborn är medlem sedan 2015 Gunilla Eborn har 156 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen