Kategori: Dikter om hopp
"Dennes mörka syner"
En snabb rörelse, och något uppenbarade sig. Något enormt, något mörk,t något nästan osynligt men ändå så civiliserat och lugnt, vad var denna skapelse, denna bisarra uppenbarelsen av något som egentligen inte hade någon anledning till att finnas. Nu försvann den, nu är den långt borta, då gav jag mig också av, någonstans där horisonten var det enda ljus som kunde leda mig på rätt väg. Nu såg jag människor, nu såg jag ljus. "Lights, camera, action!" hördes en bit bort, vart befann jag mig nu? Någonstans mellan förvirring och fantasi, någonstans där andra människor inte längre präglade mitt liv. Där allt cirkulerade runt mina egna drömmar, mina egna fantasier, något där jag valde min väg, mina steg och mina önskemål. Nu såg jag något helt annat, en byggnad, ett torn som sträckte sig över molnen, en enorm europeisk stad syntes och orden "Avez-vous déjà vu une telle gloire?" hördes längre bort. Nu var jag där, där mina drömmar tagit mig nu, där jag fastnade vid en miljö omringad av musik, konst, mode och den konstanta himmelska kulturen som bara kan förstås när man väl är där, i synnerhet var jag mer benägen om att hitta något annat, men det skulle ta lite tid, för den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Skriven av: Onirica
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen