Kategori: Dikter
Det är dagen
Så är då tiden kommen, här är min ödesdag. När himlen svartnar som
ett tecken i skyn. Vet jag vad som komma skall. Så sluter jag då
ögonen och släpper fram en tår. Men ingen återvändo finns.
Förrän mitt hjärta har slutat att slå.
Och ännu glöder solen och ännu finns det tid, men sanden faller
allt snabbare i det timglas som skänkts åt mig. Och runt omkring står
ni och ler och hävdar att allt är strunt. Men sanning finns djupt här
inne i mig, något som ni snart ska få se.
jag har flytt alltför länge. jag har nått den gräns som satts ut åt mig.
blivit skrämd och sen gömt mig. sitter fängslad i mig själv och vågar inte gå ut
Skriven av: Peter Gustavsson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo