Publicerat
Kategori: Dikter

Det ljusnar.

Bankar in förstånd i mig själv.
Jag börjar faktiskt förstå
att det inte är kär som jag har varit
Utan besatt och dum i huvudet.
I honom. . .
Men nu har jag även kommit fram till
att jag inte ens har varit det i HONOM.
Jag vet ju att jag bara
har drömt och fantiserat om honom.
Men nu vet jag att även det är fel.
Jag har bara varit kär i kärleken
och fantiserat om en drömperson,
för jag känner ju faktiskt inte honom.
Sen har jag kommit fram till
att han bara varit skalet till den här drömpersonen, att han faktiskt inte är drömpersonen.
Fast jag har förstått det här nu,
så kan jag ändå inte riktigt släppa taget om honom, skalet.
Jag fortsätter att nedvärdera mig själv
och se honom som någon slags gud.
Jag blir förbannad på mig själv.
Varför kan jag inte bara inse
att det är lönlöst att älta det här nå mer.
Att det inte ens finns någonting att älta.
Jag är fan riktigt, djävla dum i huvudet.
(Målar stjärnor på fingrarna och ger upp.)

Skriven av: Pia Larnefeldt

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Sten Wiking

Från samma yrkesskola på Amu-Center i Kramfors på sjuttitalet som nuvarande statsminister Stefan Löfven, övergavs den banan och blev publicist i olika tidskrifter,dags och kvällspress,för att sedermera…

Sten Wiking

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson