Kategori: Dikter
Det slutna rummet
belysningen är dämpad
i rummet där du
ligger invid väggen
tuggande på korn av
bortglömda andetag
möblerna är täckta
av damm och dofter
endast vid dina ögonlock
finns spår av rörelse
bakom dina tunna ögon
ligger ett barn som aldrig
vill växa till sig
aldrig vill tvingas smaka på
ordet mänsklighet
och dess andning är som iskristall
på ett glas med flytande syre
meningslös
och förstås
kylig
under barnets släta panna
väntar ett ting
med månen som öga
och dansande sandstormar
som käftar
växer och växer
väver hud åt musklerna
för att kunna stå
stå upp och skrika
i det dämpade ljuset
Skriven av: Gustaf Grandinson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo